Saga är sjuk, igen. Förvånad? Nä, inte jag heller. I söndagskväll när hon vaknade vid 23 kände jag hur varm hon var, bäddade ner henne och mig i stora sängen tillsammans. Kände hela natten hur orolig hon sov och hur hon bara blev varmare och varmare, vi vaknade vid halv nio tiden ungefär och tog febern - 39,6. Bäddade ner henne i soffan framför Pippi, gjorde iordning lite saft och la mig med henne i soffan, där blev vi liggandes precis hela dagen. Hon var totalt sänkt, aldrig någonsin sett henne så orkeslös. Hon sov middag två gånger igår, vilket inte har hänt på typ kanske ett år. Somnade snabbt som ögat på kvällen, i sin säng, men vid 21 vaknade hon och ville ligga i mammas säng. Och det förståss, febern bidrog till lite kräks under dagen också, skruttan!

Idag hade varit en bättre dag, började med 38 imorse men sedan har det vandrat ner till 37,7. Hon har varit pigg och alert som en nötkärna, gårdagen är ett minne blott! Hon tog igen allt och lite till idag. Jag avskyr det här mellantinget, antingen får hon gärna vara frisk eller ordentligt sjuka.. När dom för för sjuka för att leka och göra grejer, men för friska för att slappa hemma, då blir det bara bajs av allt.

Det här är den absolut sämsta dagen på riktigt länge! Jag har varit den där mamman jag absolut inte vill vara.. Jag blir arg och besviken på mig själv dom här dagarna. Jag har absolut inget tålamod, känner mig grinig och längst ner på botten. Jag har varken ork eller lust till någonting.. Och det är min älskade barn som får skiten! Åh, vad jag hatar när jag känner såhär. Jag vet inte varför jag får dom här riktiga depp-dagarna, när allt känns piss och jag bara vill dra täcket över huvudet.

Om inte febern gått upp tills imorgon ska Saga och jag åka en sväng till morfar imorgon, som ligger hemma med gikt i foten, igen. Lite lugnt miljöombyte och mellis behöver varje människa? På torsdag tror jag faktiskt att hon grejar att gå till Sussi igen, om inte - så får hennes kära pappa vara hemma. Jag ska jobba! :)

Imorgon förmiddag kommer det hit en tjej som ska köpa vår vagn, så jäkla skönt att det gick så snabbt och smidigt. Behövde inte ens lägga ut den på Blocket, räckte med köp&sälj på familjeliv.se

Min underbara vän! Jag tänker på dig, och familjen. Jag förstår ända ut i fingerspetsarna vad ni går igenom, allting får mig att leva om när farfar kämpade in i det sista. Jag är inte längre bort än ett telefonsamtal, glöm inte det, hjälper gärna och gör vad som.

Nu ska jag dricka litervis med kallt vatten, är helt sjukt törstig och sen ska jag krypa ner i sängen. Är helt slut.

 

Nettan

10 mars 2009 21:35

Ryser i hela kroppen när jag läser det om farfar....

Kraaaaaaaaaaaaaaaaaaaam

http://www.skorpan.bloggagratis.se

 

Jessisa

10 mars 2009 21:46

Hoppas att Saga kryar på sig snart.
Det är inge roligt med sjuka barn, jag är själv hemma med det nu,

KRAM
Jessisa

 

veronika

11 mars 2009 09:24

Man kan tyvärr inte alltid va på topp som mamma även om vi vill, hade en sån dag igår jag med, så jag förstår blir lättare när de blir större då kan man be om ursäkt för sitt beteende:)massa kramar

http://www.frulandstrom.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bålsta var ganska nytt för mig och Camilla visade mig allt & alla. Jag var 17, eller kanske 18. Det var hemmafest. Det var Camillas barndomsvänner och där i soffan satt han, han den där killen som var lite roligare, lite snyggare, lite märkvärdigare ...

Världens och livet har precis visat oss sin sämsta sida.  Min åttaåring har nyss behövt hälsa på någonting jag ville hon skulle slippa, för alltid.    Bålsta är omskakat och många sörjer den tragiska händelse att en nioårig flicka mist livet, u...

Det var fredag, sent en fredagsnatt. Hockeyn var på och du lät hockeyn få bli öppningsfrasen på ett samtal som tre dagar senare fortfarande lever och som vänder upp och ner på hela min tillvaro. På ett väldigt bra sätt.    Vem är du? Vad kommer...

Det är inte ens en månad kvar. Inte ens tre veckor kvar. Herregud.   Det är två veckor och fem dagar. Det är nitton dagar kvar. Va vadå? Nitton dagar! Det är inte ens tjugo dagar kvar. Håll i hatten. Jag är nervös. Jag är pirrig.   Det ...

Jag har drömt om en bröstoperation så länge jag kan minnas och för 2-3 år sedan hoppades jag att det skulle bli möjligt innan jag fyller 30 och nu sitter jag här... 27år gammal och om 49 dagar händer det.   Om 49 dagar blir min dröm verklig...