Alla inlägg den 2 september 2009

Av Marlie - 2 september 2009 13:54

Det är en konst att bygga en familj. Somliga lyckas, andra inte. Vägen dit är en aning svårt, för alla skulle jag tro. Man möter alla möjliga problem på vägen.. Problemen behöver lösas, man behöver prata, man behöver vara arg, man behöver vara lycklig. Somliga problem kräver en del, andra kan man rycka på axlarna åt.


Vi har kämpat sen Valborg 2006.. Vi har stött på några problem på vägen, några stora och några små - men vi har löst dom. Vi har dock glömt bort en sak efter varje problem. För att lösa problemen var vi tvungna att prata, prata mycket. Men när problemet varit löst så har vi glömt bort att prata... Vilket är så oerhört korkat. Vi har levt på som vanligt, ända tills någonting gjort att problemen kommit upp till ytan.


Nu står vi här, med ett jätte problem. Ett problem som inte alla familjen behöver gå igenom, och jag önskar ingen det här problemet. Jag tror inget annat kan förstöra en människa på det här sättet. Ingenting annat gör nog såhär ont, inte ens när en nära dör... Då förstår ni.


Många säger att det är motgångarna i människors liv som gjort dom till just den människan, att man alltid kommer starkare ur ett problem. Kanske till och med en aning klokare..


Självklart har jag liksom alla andra haft motgångar i mitt liv, och självklart har även jag lärt mig massor av just det och fått ett lite hårdare skal. Och, jag tror på mina goda vänners ord - ni kommer bli starkare som kärlekspar än vad ni tidigare någonsin varit, när ni har tagit er ur det här, tillsammans.


Vårt största problem som följt med oss ända sedan den 28 juni 2006 är att vi lärde känna varandra som föräldrar. Vi träffades, blev nykära, blev med barn, den nykära-perioden gick över och helt plöstligt skulle vi lära känna varandra i vardagen... Jag var gravid, läste allt jag kunde komma över, drömde om att bli mamma, föreställde mig Mattias som pappa till en nyfödd. Vi pratade om vårt kommande liv, som en familj. Vårt kommande liv med en liten bebis. Vi har aldrig undersökt livet som par, vi har aldrig gjort par saker, vi har aldrig dragit på en sista minuten och bara njutit av varandra en vecka på Greklands sandstrand, vi har aldrig pratat om vad som är viktigt för mig i ett liv tillsammans med någon, inte heller om vad som är viktigt för Mattias. Vi var bara jävligt kära och nyblivna föräldrar!


Idag står vi fortfarande på samma ställe, jag är mamma, han är pappa, vi är föräldrar. Vi gömmer oss bakom Saga, gör det som är viktigast och bra för Saga, och det är rätt, till en viss del. Men Saga mår inte dåligt av att mamma och pappa ser till sig själva ibland och ger sig själva egen tid.


Vårt problem som varit i flera år, har äntligen kommit upp till ytan och vi kan börja arbeta på det. Vi kan börja om, som par och inte som enbart föräldrar. Vi är båda väldigt dåliga på att prata, och där har vi också en sak att jobba på. Men det är klart det går, om man vill. Och vi vill, mer än någonsin. Om vi hade lärt oss prata från start, eller efter vårt första problem hade vi aldrig stått här, Mattias hade inte behövt skämmas som en hund och undra hur fan han tänkte, för enligt honom själv har han inte tänkt över huvudtaget. Han har varit livrädd för att ta upp problemet, livrädd att jag ska bli arg och dra, lämna honom själv. Och jag hade inte behövt känna mig så himla lurad och sviken. Jag hade kunnat jobba på mina brister, och han på sina. Dom sista dagarna har jag varit livrädd, livrädd att bli lämnad själv. Men ord och handlingar kan få en att känna sig uppskattad och älskad, och sånt ska jag också bli bättre på. Vi har lovat att inte ta varandra för givet, det fungerar inte i längden.


Efter jordens störta svek står vi här och ska tillsammans lyckas bygga en familj, en familj av värde, en familj med kärlek och glädje. Och vi vet, att det går.


Nu har ni läst många rader tagna direkt ur mitt hjärta, jag har blottat mig för hela världen. Gett er någonting att gotta er i. Jag bjuder på det, för jag står för allting, står för mina brister. Och nej, det spelar ingen större roll om hela världen vet var vi står och hur vi tänker, huvudsaken är att vi vet var vi har varandra och vi är en god bit på vägen. Det stora problemet, som varit nu, tänker jag inte sätta ord på, det är inte värt att nämnas men det är inte jätte svårt att gissa sig till.


Jag älskar Mattias, min Mattias. Han är det finaste och bäst jag har. Skulle aldrig göra illa honom medvetet. Ungefär lika mycket som jag älskar honom, älskar han mig.. Hade vi båda bara varit bättre på visa sin uppskattning för varandra, hade ett sånt här snesteg aldrig skett, han hade aldrig fått känslor för känslan, och hade aldrig behövt tvivla på min kärlek.


Ha en bra dag, det tänker jag ha!

ANNONS
Av Marlie - 2 september 2009 09:21

Jag är stum! Jag är så oerhört glad över alla fina människor som finns runt omkring. Alla fina ord, alla varma kramar och all omtanke betyder så mkt. Alla fina sms, alla underbara telefonsamtal, mailen och inläggen på facebook - JAG ÄR GLAD ATT JAG HAR SÅ FINA MÄNNISKOR I MIN NÄRHET!


Jag har mått dåligt förut, trodde jag hade testat på det värsta, men tji fick jag! I onsdags rasade hela min värld, utan dess like. Har aldrig varit så liten i maten, har aldrig någonsin sovit så jäkla illa, aldrig känt mig så ensam och liten. Så obetydlig, övergiven och otillräcklig.


Det är NI, alla mina underbara nära & kära som fått mig att inse att jag visst är värd någonting. Att jag har ett värde som människa. Att jag förtjänar att vara glad och må bra. Ni hjälper mig att resa mig.


Utan en mamma, tre mostrar, två barndomskompisar och några underbara på jobbet hade det här aldrig i helvete fungerat! Ni har gjort det där lilla extra. TACK!



------------------------------------------------------------


Det är när man behöver sina vänner som man märker vilka vänner som inte räcker till, vilka som inte finns när man behöver dom som mest. Vilka som inte kan avsätta sin tid för att lyssna och finnas. Några vänrelationer är mer djupa än andra, det lär man sig sakta men säkert, på vägen.


Ibland förlorar man en vän, helt och hållet. Och i det här fallet gör det mig ingenting, jag fick lära mig vad personen i fråga går för och hur svag man kan vara och det skrämmer mig.

ANNONS

Om mig och bloggen

Tidigare år

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4 5
6
7
8
9 10 11
12
13
14 15 16 17 18
19
20
21 22 23 24 25
26
27
28
29
30
<<< September 2009 >>>

Nyaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Läsvärda bloggar

Hur många läser bloggen?

Följ bloggen

Följ den nakna sanningen om mitt liv med Blogkeen
Följ den nakna sanningen om mitt liv med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se