Direktlänk till inlägg 17 september 2009
Man reser sig sakta och säkert, tror man.. Sen smäller det till och säger pang och ens värld är i miljoner biter igen, och sen ligger man där och blir sparkad på, gång på gång. Man är ett offer, man mår illa och vet varken ut eller in.
Man känner sig maktlös och totalt värdelös, knappt älskvärd.
Hur?
Varför?
Ingenting hjälper. Jag är sårad och känner mig död inombords. Riktigt jävla död!
FANFANFAN, jävla äckelliv!
Bålsta var ganska nytt för mig och Camilla visade mig allt & alla. Jag var 17, eller kanske 18. Det var hemmafest. Det var Camillas barndomsvänner och där i soffan satt han, han den där killen som var lite roligare, lite snyggare, lite märkvärdigare ...
Världens och livet har precis visat oss sin sämsta sida. Min åttaåring har nyss behövt hälsa på någonting jag ville hon skulle slippa, för alltid. Bålsta är omskakat och många sörjer den tragiska händelse att en nioårig flicka mist livet, u...
Det var fredag, sent en fredagsnatt. Hockeyn var på och du lät hockeyn få bli öppningsfrasen på ett samtal som tre dagar senare fortfarande lever och som vänder upp och ner på hela min tillvaro. På ett väldigt bra sätt. Vem är du? Vad kommer...
Det är inte ens en månad kvar. Inte ens tre veckor kvar. Herregud. Det är två veckor och fem dagar. Det är nitton dagar kvar. Va vadå? Nitton dagar! Det är inte ens tjugo dagar kvar. Håll i hatten. Jag är nervös. Jag är pirrig. Det ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 |
4 | 5 | 6 |
||||
7 | 8 |
9 | 10 | 11 | 12 |
13 | |||
14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 |
20 | |||
21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 |
27 |
|||
28 |
29 |
30 |
|||||||
|