En gång i tiden var jag medlem och aktiv i ett lag, ett bowlinglag. Ett lag som betydde hur mycket som helst, ett lag fullt med underbara tjejer, i alla möjliga åldrar. Alla hade sin egen personlighet och det gjorde alla underbara på sitt eget sätt. Det fanns dom man tyckte lite mer om, några man var väldigt nära med, några vanliga vänner och andra man bara hade en ytlig relation med - men det gjorde ingenting, vi var ett lag. Ett bra lag, på många sätt. Vi hade en sammanhållning som var underbar. Alla hjälpte och stöttade varandra, man skrattade med och åt varandra, på ett fint sätt. Man hade roligt tillsammans, på banan och bakom. Alla bidrog alltid med någonting för att göra träningarna, matcherna, festerna och klubbmöterna roliga och minnesvärda.

Jag kan än idag sakna sammanhållningen, alla skratt, alla tårar och stunderna som bara vi kunde ha. Några av tjejerna finns fortfarande kvar i mitt hjärta och där kommer dom finnas tills jag dör, ni är underbara. Fortsätt precis så, så som ni är. Det gör er perfekta!

Jag har saknat allting så mycket i perioder att jag varit på väg tillbaka, jag vill vara en del allt det där fina och roliga. Jag vill skratta och gråta, vinna och förlora tillsammans med er gång på gång, jag trivdes för det mesta alltid, oavsett resultat, för vi höll ihop. Vi kämpade som ett lag!

Men ibland överraskar livet och människor med saker man inte kunde föreställa sig, saker som ändrar på allt. Saker som kunde påverka mitt liv och mina beslut mycket, och jag känner nu att det är totalt omöjligt att komma tillbaka till Mistral. Det skulle inte gå, inte på något sätt, i ens i min fantasi. Jag känner mig egentligen redo för att rulla klot igen, jag skulle tycka det var riktigt roligt, men jag kommer få göra det med andra tjejer i sånt fall. Jag kommer få ge mig ut på jakt efter ett annat lag, med fina tjejer och bra sammanhållning.

Tack för dom fina år jag fick tillsammans med Mistral och tjejerna. Jag minns dom, för alltid.

Hejdå Mistral.

Idag när jag rensade garderoben så fick faktiskt mina Mistral tröjor flytta ner
i sopsäcken tillsammans med resten som ska slängas.

 

Milla

13 november 2009 20:38

jag förstår att dukännersom du gör,men det gör mig ledsen att du inte "kan" komma tillbaka. Det skulle vara superkul att ha dig där igen på banorna samt utanför på festerna eller varför inte en helg med utbildning på Lidingö. (Hur kommer vi hem, vart ska vi åka, vilken fil, där är han viåker efter, vart tog han vägen?) Kommer aldrig attglömma. Tackför alla roliga stunder vi har delat med varandra i hallen och utanför.
En dag kanske.......
Kram på dig vännen

 

Nettan

14 november 2009 08:34

Man ska inte gråta på sin födelsedag, men det är precis det jag nu har börjat dagen med....

Love you darling!

Puss

http://www.skorpan.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bålsta var ganska nytt för mig och Camilla visade mig allt & alla. Jag var 17, eller kanske 18. Det var hemmafest. Det var Camillas barndomsvänner och där i soffan satt han, han den där killen som var lite roligare, lite snyggare, lite märkvärdigare ...

Världens och livet har precis visat oss sin sämsta sida.  Min åttaåring har nyss behövt hälsa på någonting jag ville hon skulle slippa, för alltid.    Bålsta är omskakat och många sörjer den tragiska händelse att en nioårig flicka mist livet, u...

Det var fredag, sent en fredagsnatt. Hockeyn var på och du lät hockeyn få bli öppningsfrasen på ett samtal som tre dagar senare fortfarande lever och som vänder upp och ner på hela min tillvaro. På ett väldigt bra sätt.    Vem är du? Vad kommer...

Det är inte ens en månad kvar. Inte ens tre veckor kvar. Herregud.   Det är två veckor och fem dagar. Det är nitton dagar kvar. Va vadå? Nitton dagar! Det är inte ens tjugo dagar kvar. Håll i hatten. Jag är nervös. Jag är pirrig.   Det ...

Jag har drömt om en bröstoperation så länge jag kan minnas och för 2-3 år sedan hoppades jag att det skulle bli möjligt innan jag fyller 30 och nu sitter jag här... 27år gammal och om 49 dagar händer det.   Om 49 dagar blir min dröm verklig...