Det finns en dag på året som jag bara älskar och det är julafton. Det finns ingen annan dag som är så full med värme, glädje, mys, skratt och kärlek. Men det finns heller ingen annan dag som är så stressig som julafton - varje år säger vi att vi ska ta det lugnt och mysa hela morgonen, med mysig julfrukost och tända ljus. Men hinner man ta det lugnt? NEJ! Varför? Det frågar jag mig varje gång. I år ska vi också ta det lugnt, men det kommer vi inte hinna. Det finns alldeles för många kära och nära man behöver få krama på, ge klappar till och bara visa att man älskar dom.

Jag är fortfarande delad om julafton. Var firar man jul? Med vilka vill man vara? Jag har SÅ många fina släktingar, jag har så många jag älskar att vara med. Det är svårt. På ett sätt skulle det vara underbart att mysa här hemma hela julafton - jag går så sjukt in för julen. Pyntar, pysslar, bakar och jul-ar mycket och länge. Det är perfekt här hemma på jul. Jag älskar julen, jag städar till och med ofta och gärna under julen - för då ska det skina. Ljusen ska brinna, tomtarna ska stå där och se fina ut, granen ska lukta gott och vara full av fina kulor och glitter. Och kylen ska vara proppfull med julmat, som vi får äta i flera veckor.

Några skulle nog kalla mig sjuk, men jag pyntar hela lägenheten - till och med toaletten!

Åh, vad jag längtar efter att få pynta och julbaka! Det är det bästa som finns. Och i år har Saga blivit tillräckligt stor för att vi ska kunna göra det tillsammans. Jag längtar.

När jag slår på datorn på morgonen brukar jag gå igenom alla bloggar jag läser för att se om någon uppdaterat och idag hittade en inlägg, med stor betydelse och mycket mening. Jag blev genast inspirerad och kände att det faktiskt är viktigt att hjälpa andra, det känns bra i magen att låta Saga få hjälpa andra barn att få det där lilla extra i livet som hon tycker om.

Vi ska skicka ett julpaket till fattiga familjer genom Hoppets Stjärna.

Innan jag hämtar Saga idag ska jag åka förbi Ica och fråga efter en banankartong, som hela famljen Hallberg sedan ska hjälpas åt med att fylla. Fylla med allt möjligt nödvändigt - mat, leksaker, kläder, hygienartiklar. Det kommer bara vara fantasin som sätter gränser. Tänkte även att vi ska på ÖB och leksaksaffären för att köpa några leksaker och lite pysselgrejer och slå in, vilka barn blir inte glada över julklappar?

I eftermiddag ska jag förklara för Saga vad vi ska göra. Det lutar åt att vi kommer göra det tillsammans med mamma, Wilma & Emil.

Det krävs så lite från oss för att göra andra glada!

Vet ni vad? :)

Imorse ringde soffaffären till Mattias och sa att soffan har kommit! Så pappa och Mattias kommer hem med en soffa idag! Bättre än så kunde inte den här dagen börja :)

Ska bli riktigt härligt med en ny, riktig soffa! Så som vi längtat..

Bilder kommer få fort den är på plats, jag lovar! :)

Den andra la jag precis ut på Blocket och hoppas för allt i världen att någon kan komma och hämta den redan idag!

Egentligen är det konstigt hur mycket man kan känna för någon. Hur fin en människa kan vara. Hur mycket en människa kan betyda för en. Alla har sin människa, sin speciella och mest älskade. Alla har en människa som gör en hel.

Jag har min. Min andra hälft. Min älskling. Min bästa vän. Min finaste. Min kärlek. Min underbara.

Jag har aldrig älskat så mycket, jag har aldrig varit så kär, jag har aldrig uppskattat en annan människa såhär mycket. Det är näst intill omöjligt att beskriva mina känslor och min kärlek för dig älskling. Ingenting är så fint som det vi har. Jag kommer aldrig någonsin glömma första gången vi träffades, jag kommer heller aldrig glömma vår första kyss. Jag minns allt som igår och det rusar i hela kroppen av lycka. Mitt liv innan dig hade inte samma innehåll som ett liv med dig, när vi blev ett kände jag mig riktigt hel, komplett för första gången. Det var du, älskling som behövdes i mitt liv. Som behövs i mitt liv, idag och alltid!

Du gör mig lycklig. Jag älskar dig, Mattias.

Jag vet faktiskt inte i vilken ända jag ska börja, jag är bara så förbannat trött på att skitsnack som är. Jag blir uppriktigt sagt förbannad och ledsen. Jag ORKAR INTE med dom här människorna längre. Det finns ingenting kvar och kommer aldrig, någonsin finnas någonting mer heller. Så är det bara!

Egentligen vill jag bara trycka ner skiter i halsen på er, banka in en smula vett i skallen på er och få er att förstå - men det är totalt meningslöst. Det är som att prata med en vägg. Ingenting går fram, absolut ingenting. Så helt ärligt - jag bryr mig inte längre. Jag behöver inte förklara mig för någon mer i hela världen, jag vet exakt hur jag lever, har levt och kommer leva.. Folk får väl tycka vad dom vill, men hade dom lyssnat på båda öronen hade dom insett att deras skeva uppfattning är så fel den bara kan bli.

Det som är mest skrattretande är att allting handlar om vuxna människor, det kan man inte tro. Ibland känns det som man är krav i högstadiet. Herregud..

Ibland önskar jag att allting hade hänt två-tre dagar senare. Allting hade haft en helt annan innebörd. Jag hade inte alls haft lika många frågor, allting hade varit så bra då. Om du hade satt ner fotan innan, om du hade lagt dina kort på bordet och berättat för världen var du kände och hur dina val för framtiden såg ut. Jag önskar att dina känslor hade nått ut, innan. Jag hade gillat det, jag hade tyckt saker var lättare om någon visste var du stod. Om någon hade blivit snuvad, på allt.

Jag älskar tanken, jag njuter fullt ut. Det hade varit så perfekt.

Nu är datum bokat och barnvakterna är fixade.

Sent som sjutton fredagen den 27 nov eller hur tidigt som helst lördagen den 28 novemebr styr bilen mot Ullared. Jag, älskling, Veronika & Micke ska ladda upp med bra musik, godis och topphumör för ca 12 timmar tillsammans i bilen. Och en jäkla massa shopping ska det bli - fina saker hem, saker till oss själva och framför allt julklappar. Det kommer bli mysigt och trångt i bilen på vägen hem :)

Jag och Veronika är redan jätte laddade, det kommer bli så mysigt och kul.

Ett tag höll helgen på ta en helomvändning, men bara för en stund. Nu är den så perfekt den bara kan bli igen!

Jag har i hela mitt liv varit sämst på att plocka undan, städa och hålla ordning. Jag är fortfarande långt ifrån duktig på att hålla ordning och städa, jag har bara helt enkelt inte rätt teknik. Men allt går väl att lära sig, visst? Jag är på rätt spår. Har lärt mig att man inte kan spara allt, man måste rensa och slänga grejer ibland. Speciellt om man bor som vi, i en lägenhet med lite förvaringsmöjligheter. Sista tiden har vi rensat och sorterat allt och lite till, sakerna börjar sakta men säkert att hitta rätt plats i skåpen och lådorna.. Och inte nog med det, vi börjar bli nöjda också. Sakerna har flyttat omkring en del för att hitta bästa möjliga lösning.

När sakerna är på rätt ställe går det snabbt och smidigt att städa. Tidigare har det varit ett riktigt projekt att dammsuga eller damma, för man har fått röja undan allt och flytta runt allting allt eftersom. Och sen måste jag ge min moster en eloge, hon har liksom lärt mig städa :) Hon har delat med sig av sina knep och nu går det fasiken fort när jag städar, det har nog aldrig hänt förut. Idag har jag gjort ett riktigt ryck här hemma och nu är det fint, det ända vi skulle behöva göra nu är att gå igenom en helt enorm papperhög och några pärmar.

Ett helt blogginlägg om städning, vet inte om jag är knäpp eller vad som hänt.