En gång i tiden hade man oehört många kompisar och väldigt många telefonnummer i mobilen. Ju mer åren har gått ju kortare har kontaktslistan i mobilen blivit. Någonstans på vägen lärde man sig sålla bland kompisarna, dom kompisarna man en gång hade som visade sig vara fulla av ärlighet, ödmjukhet och vänlighet växte i hjärtat och var en vacker dag ens närmaste vänner. Många kompisar har ramlat bort på vägen, det kanske låter rått men det gör mig ingenting. Jag har mina vänner, jag har dom som verkligen bryr sig och tycker om mig. Jag har dom jag hyser mest kärlek och tillit till kvar, det är dom ända som betyder någonting.

Vad är det då som gör att man lyckas sålla och sortera in alla människorna i rätt fack? Egentligen vet jag inte. Det bara händer och för det mesta fungerar det, visst händer det att man får plocka upp en person ur ett fack och börja om från början, den kanske inte platsa där den hamnade från början. Den kanske inte var så bra som man trodde, personen kanske inte platsade in i kategorin vänner.

Jag tror alla har fått sortera om någon gång, jag har ialla fall gått göra det. Några gånger. Livets stig och dom erfarenheter man får på vägen lär en vad som är en bra vän eller inte. Jag är glad att man sakta men säkert lär sig hur en annan människa fungerar. För ett halvår sedan var jag ganska godtrogen och trodde nog ganska bra om flera människor som inte alls var värda det, men bara över en natt kan så mycket hända. Bara ett telefonsamtal kan vända upp och ner på en människans tillvaro och vardag. Det visade att man inte ska tro det bästa som alla, man kan inte lita på alla. Man ska framför allt akta sig för vem man pratar om vad med, för säger man fel sak till fel person så vänder den här personen allting emot en och till slut står man där med lång näsa och totalt grundlurad. Ens själ blir blottad och man känner mig naken, inför en hel folksamling.

Sveket är en av mina största fiender. Och när sveket tar överhand är det svårt att hitta tillit och tro igen. Vägen dit kan vara lång, och väldigt stormig. Somliga dagar står man stadigt med två fötter på jorden, andra dagar är som att balansera på en skör lina.

 

veronikaf

4 januari 2010 14:54

Ja de är svårt att veta vem som är en sann vän och vem som sitter med "räven" bakom öronen. Men låt inte såna här personer som gör livet surt för en, stjäla mer engergi från dig, de är dom inte värda, du är en glad och livsglad person i alla fall den person som jag och min familj får se och dom som inte ser det är inte värd din tid eller din vänskap. Du måste hitta tron på dig själv och du är värd det bästa!!!! puss

http://frulandstrom.blogg.se

 

Nettan

4 januari 2010 15:00

Håller med Veronika!!!

http://tankerummet.blogg.se

 

Mamma o Mormor

4 januari 2010 15:14

Det är ingen som stjäl energi eller någonting från mig! Jag bara skriver om tankar, erfarenheter och tycke :) Jag är glad och det här var inte alls menat som ett deppigt inlägg, inte alls. Bara sanningen, rakt ifrån mitt hjärta och hjärna. Den nakna sanningen om livet och allt som hör till. PUss på er!

 

Nettan

4 januari 2010 18:19

ett hjärta o en puss skulle vara med i mitt inlägg!

Och sen, visst är du mamma tille n härlig liten Saga men inte sjutton är du mormor än...? ;)

http://tankerummet.blogg.se

 

Marlie

4 januari 2010 18:32

Haha, oj. Jag skrev uppe på mammas dator! :) Hade inte tanke på att ändra det där :)

Puss

http://marliie.bloggagratis.se

 

Milla

6 januari 2010 11:34

Visst hamnar vissa i ett fack ibland och visst sorterar man om ibland. Men även vid svåra stunder lär man sig vemsom är ens riktiga vänner. Jag märkte och märker ibland fortfarandeattom något händer mig själv eller folk i min närmaste krets så är det dom som man minst anars som hör av sig.
Sköt om dig och familjen.
Många kramar M

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bålsta var ganska nytt för mig och Camilla visade mig allt & alla. Jag var 17, eller kanske 18. Det var hemmafest. Det var Camillas barndomsvänner och där i soffan satt han, han den där killen som var lite roligare, lite snyggare, lite märkvärdigare ...

Världens och livet har precis visat oss sin sämsta sida.  Min åttaåring har nyss behövt hälsa på någonting jag ville hon skulle slippa, för alltid.    Bålsta är omskakat och många sörjer den tragiska händelse att en nioårig flicka mist livet, u...

Det var fredag, sent en fredagsnatt. Hockeyn var på och du lät hockeyn få bli öppningsfrasen på ett samtal som tre dagar senare fortfarande lever och som vänder upp och ner på hela min tillvaro. På ett väldigt bra sätt.    Vem är du? Vad kommer...

Det är inte ens en månad kvar. Inte ens tre veckor kvar. Herregud.   Det är två veckor och fem dagar. Det är nitton dagar kvar. Va vadå? Nitton dagar! Det är inte ens tjugo dagar kvar. Håll i hatten. Jag är nervös. Jag är pirrig.   Det ...

Jag har drömt om en bröstoperation så länge jag kan minnas och för 2-3 år sedan hoppades jag att det skulle bli möjligt innan jag fyller 30 och nu sitter jag här... 27år gammal och om 49 dagar händer det.   Om 49 dagar blir min dröm verklig...