Idag och just nu är en sån stund då jag bara är alldeles full, med ungefär sjuhundra olika tankar och känslor.

lycka . förvirring . glädje . skratt . tårar . irritation . ånger . skuld . saknad .

Allt är svårt,
livet är svårt.

Känslor ställer bara till problem
ibland önskar jag att jag inga hade.

Sårad, ledsen och besviken,
Kär glad och överlycklig.

Allt det är känslor vi inte kan leva utan,
men ibland blir allt för svårt.

Känslor gör livet värt att leva,
hat kärlek och sorg,
det och många känslor mer tillhör en vanlig dag.

Imorse slog min underbara unge upp ögonen 06.57 och jag kände mig mer död än levande. Inatt har jag verkligen sovit så dåligt, jag har sovit alldeles för lätt och vaknat alldeles för många gånger. Jag har även delat säng med ett litet element, Saga har varit jätte varm inatt, riktigt febervarm. Jag tycker dock det har varit rätt mysigt när hennes varma fot eller hennes varma arm kommit och lags på mig. Även om feber aldrig är kul och man önskar att ens små är friska jämt.. Men frisk jämt är ingenting vi jobbar med, det är ett tag sedan Saga var sjuk men den här gången slår vi till på stort... Det är många prickar här hemma just nu.

Imorse när Saga vaknade så låg vi vakna en kort stund i sängen innan jag lyckades dra upp mig själv, under den lilla stunden vi låg i sängen så hann Saga klaga lite grann på att det kliade i pannan, jag såg att hon var lite röd och tänkte först och främst - Aha, ett myggbett! Efter en stund var det dags att ta bort nattblöjan så vi gick in i badrummet och jag drog upp tröjan en aning och där var dom, alla prickar. Massor med röda små prickar utspritt över hela ryggen, några på magen och en del i ansiktet och på halsen. Jag hoppas hennes lilla kropp känner att det räcker såhär, jag känner verkligen inte att det är nödvändigt med fler. Men allting har bara börjat, den här helgen kan ta oss vart som helst...

I torsdags var jag, mamma & Veronika nere på Lindex här i lilla Bålsta centrum och shoppade. Mamma hade fått en 25% på ett helt köp så vi bestämde oss för att åka ner och fylla på allas garderober. Jag hittade två kjolar, ett linne och en lite underkläder till mig. Saga fick några nya tröjor, några klänningar, och en hög med trekvartsbyxor.

Jag har en hel hög med kläder hängades över armen och styr riktning mot provhytten, jag står där inne och drar på mig ett par jeanstights och när jag väl på mig dom så böjer jag mig framåt för att fixa till vänter benslut, men vad tror ni händer? Jo byxorna spricker! Ett hål på kanske 20cm, från höger höftben ner mot låret.. Dom sprack alltså på framsidan. :) Två sekunder efter att det här har hänt så kommer Veronika in i provhyttan och vi verkligen dör av skratt. Jag kunde självklart inte låta bli att ta med mig byxorna ut för att visa mamma och hon skrattade lika mycket hon :)

Jag tycker faktiskt att det är en aning lustigt hur fort någonting kan vända i ens liv. Sista månaderna har varit fulla med vädningar och ett ända litet ögonblick eller en liten mening kan ändra på allt. Är inte det egentligen en aning lustigt? Att nåognting som varit så länge, att någonting så litet kan få ens inrutade vardag att rubbas totalt.

Ibland är alla vädningar bra, ibland är dom dåliga. Men kom ihåg, ingenting dåligt som inte har någonting bra med sig.