I helgen fick jag veta en sak som gjorde mig så oerhört förbannad, arg och ledsen. Egentligen vet jag inte varför ... Det här gjorde det ännu mer klart för mig, den här människan är inte normal. Den här personen har inte ett normalt tankesätt och verkar absolut inte kunna se sina egna brister.

Jag hatar att det kunde påverka mig så mycket som det gjorde, jag har försökt blogga om det sedan i söndagskväll men det har inte gått. Jag har inte kunnat sansa mina ord och mig själv. Jag är inte ledsen och arg som personer, det är ingenting som påverkat mitt humör på det sättet, men jag känner mig ledsen och förbannad för att den här personen inte verkar se sina misstag och brister, kanske egentligen känner lite mer frustration än någonting annat.

Jag klarar inte personer som höjer sig själva till skyarna och klankar ner på andra människor för någonting dom gör, som man själv gjort precis lika dant.

 

pillan

8 juni 2010 10:17

Jaadu, folk är bra roliga.
man ska nog bry sig mer om sig själv än vad man gör å sluta hjälpa å tänka på andra så mycke hela tiden tror jag för man värkar inte få nått tebax iallfall :P vi ska nog bli egotrippade människor som andra uppebarligen är!!
kram på dig hjärtat!

 

Ida

8 juni 2010 10:22

Det finns verkligen folk till allt! Ta inte åt dig, Marlie! Du är på tok för bra för sånt skit! Stå på dig, KRAMAR

http://lifeisfordummies.blogg.se

 

veronika

8 juni 2010 19:56

ja va ska man säga gumman, en del har inga problem att kasta sten när man sitter i glas hus!!!
Man får sluta bry sig, rycka på axlarna och gå vidare, vi vet ju sanningen och de gör ju alla andra oxå, synd bara att vissa människor inte har mer självinsikt. puss

http://frulandstrom.blogg.se

 

Nettan

8 juni 2010 21:00

Älskade lilla hjärtat!!! Håller fullständigt med Veronica i det hon skriver!!! Nu förstår jag PRECIS vad det är du skriver om....

ÄLSKAR DIG!!!

http://www.skorpan.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bålsta var ganska nytt för mig och Camilla visade mig allt & alla. Jag var 17, eller kanske 18. Det var hemmafest. Det var Camillas barndomsvänner och där i soffan satt han, han den där killen som var lite roligare, lite snyggare, lite märkvärdigare ...

Världens och livet har precis visat oss sin sämsta sida.  Min åttaåring har nyss behövt hälsa på någonting jag ville hon skulle slippa, för alltid.    Bålsta är omskakat och många sörjer den tragiska händelse att en nioårig flicka mist livet, u...

Det var fredag, sent en fredagsnatt. Hockeyn var på och du lät hockeyn få bli öppningsfrasen på ett samtal som tre dagar senare fortfarande lever och som vänder upp och ner på hela min tillvaro. På ett väldigt bra sätt.    Vem är du? Vad kommer...

Det är inte ens en månad kvar. Inte ens tre veckor kvar. Herregud.   Det är två veckor och fem dagar. Det är nitton dagar kvar. Va vadå? Nitton dagar! Det är inte ens tjugo dagar kvar. Håll i hatten. Jag är nervös. Jag är pirrig.   Det ...

Jag har drömt om en bröstoperation så länge jag kan minnas och för 2-3 år sedan hoppades jag att det skulle bli möjligt innan jag fyller 30 och nu sitter jag här... 27år gammal och om 49 dagar händer det.   Om 49 dagar blir min dröm verklig...