Direktlänk till inlägg 4 februari 2011
Det är riktigt tungt just nu. Jag får inte ihop det. Vår vardag är bokstavligt talat skit! Jag är slut.
Det känns som jag släpar omkring på ungefär ett ton dåligt samvete och jag klarar det snart inte mer. Jag vet att livet som förälder är en ständig balansgång, ett oavbrutet experiment och ibland ett riktigt virrvarr av känslor! Jag vill inte påstå att det det är svårt att vara föräldrar, egentligen är det en ganska enkel roll att vara mamma och jag älskar det mer än mycket annat. Konsten är att få ihop rollerna, för man är sällan bara mamma. Det krävs att man ska vara så mycket mer, att man ska räcka till på fler håll.
Jag har precis insett en sak, jag räcker inte till. Jag har för få timmar, en arm för lite och ett stor kaos inombords. Det går utför. Jag har stannat upp i livet och försöker njuta mer, jag försöker vara mindre krävande än vad jag en gång varit. Jag har insett att en smula damm eller lite oreda inte gör att världen går under. Men jag blir väldigt stressad av det! Jag har lärt mig att Sagas strumpor inte behöver matcha tröjan perfekt, eller att mössan och vantarna måste ha samma färg. Men jag gillar det bäst så!
Jag är en perfektionist utan dess like när det kommer till många områden och det är ingenting att vara stolt över, jag hatar det och kan i mellan åt kämpa riktigt ordentligt med mig själv, utan att någon ens vet om det. Det viktigaste är inte hur det ser ut, det är hur det känns. Och nu känns väldigt mycket dåligt. Jag stressar på morgonen, jag skyndar på Saga med allt varje morgonen. Jag stressar efter jobbet, hem till mamma för att hämta en dotter som aldrig vill bli hämtad, vi blir osams och skyndar hem för somliga dagar slänga ihop en middag på två röda för att Saga är så hungrig och ledsen eller om hon redan ätit så behöver jag slänga ihop mat till mig & Mattias samtidigt som hon gör allt för min uppmärksamhet. Vi hinner knappt äta klart innan det är dags för kvällsrutinerna (som för tillfället inte existerar här hemma), vi stressar runt för att hon ska komma i säng i så skapligt tid som möjligt. Jag hinner inte med min egen dotter, jag hinner inte njuta av henne. Just nu hinner jag bara uppfostra, tillrättavisa och samtidigt hålla ihop mig själv. Ikväll håller jag inte ihop, tårarna rinner och jag känner mig så maktlös. Jag känner mig knappt som en mamma för tillfället och en bra mamma är det sista jag är just nu.
Jag behöver hitta rutiner och vårt sätt på att få det att gå ihop, men jag vet inte hur. Det går hela tiden åt fel håll och det äter upp mig inifrån.
Bålsta var ganska nytt för mig och Camilla visade mig allt & alla. Jag var 17, eller kanske 18. Det var hemmafest. Det var Camillas barndomsvänner och där i soffan satt han, han den där killen som var lite roligare, lite snyggare, lite märkvärdigare ...
Världens och livet har precis visat oss sin sämsta sida. Min åttaåring har nyss behövt hälsa på någonting jag ville hon skulle slippa, för alltid. Bålsta är omskakat och många sörjer den tragiska händelse att en nioårig flicka mist livet, u...
Det var fredag, sent en fredagsnatt. Hockeyn var på och du lät hockeyn få bli öppningsfrasen på ett samtal som tre dagar senare fortfarande lever och som vänder upp och ner på hela min tillvaro. På ett väldigt bra sätt. Vem är du? Vad kommer...
Det är inte ens en månad kvar. Inte ens tre veckor kvar. Herregud. Det är två veckor och fem dagar. Det är nitton dagar kvar. Va vadå? Nitton dagar! Det är inte ens tjugo dagar kvar. Håll i hatten. Jag är nervös. Jag är pirrig. Det ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 |
4 | 5 |
6 |
||||
7 | 8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
|||
14 | 15 | 16 | 17 |
18 |
19 |
20 | |||
21 |
22 |
23 |
24 |
25 | 26 |
27 |
|||
28 |
|||||||||
|