För några dagar sedan fick jag ett mail av min vän där hon talar om att biljetterna är bokade för en galen fredag i stan med middag, Ladies Night och utgång. Det är fortfarande lång tid kvar men jag ser fram emot en bra kväll med 

mitt T & mitt B

När jag fyllde år för några år sedan så fick jag en tatuering i födelsedagpresent och den här månaden har jag tänkt att jag äntligen ska se till att det händer något också :) Jag har pratat om det länge och väl och jag längtar! Jag vill få det gjort innan det smäller till och sommaren är här på riktigt.

Det som ska tatueras in är Sagas namn och eventuellt födelsdatum. Vart? Lite osäker, men kanske insidan av underarmen. Har du ett bättre förslag så ut med språket! :) Jag vill ha den ganska stor, tyvärr är det lättare sagt än gjort när man valt ett namn på fyra bokstäver.

Vart tatuerar du dig?

Vad är det egentligen med världens befolkning och den här förbannade jävla otroheten? Jag är SÅ less på ordet otrohet, jag avskyr att vi behöver använda det titt som tätt. Jag önskar vi slapp uppleva det, slapp prata om det, jag önskar vi knappt visste vad det är.

Men det är helt tvärtom! Tyvärr.

Människor är otrogna åt både höger och vänter utan att ens tänka tanken på vad det kan få för konsekvenser. Dom som är otrogna verkar inte må så dåligt över det just då, kanske inte heller veckan efter .. Men den dagen sanningen kommer fram och personen i fråga måste stå till svar för sin äckliga och egoistiska handling så mår dom plöstligt jätte, jätte dåligt. Hur tror ni då att personen som blivit utsatt för det största sveket som finns mår? Jag skulle tippa på att det inte ens finns ord för att förklara det.

Jag känner alldeles för många som blivit utsatta för otrohet genom åren och det sticker till i mitt hjärta bara jag tänker på hur förstörda mina fina vänner blivit.

Jag har själv blivit utsatt för otrohet, flera gånger. Jag tänker verkligen inte på det varje dag, långt ifrån. Men när jag hör eller läser om otrohet så är det precis som om någon rör till i grytan och jag blir påmind om det där gräsliga. Det där fula sveket som sårade mig, som krossade mig och som fick mig att tappa hela min tro på mig själv. Jag har en ständig kamp inom mig, jag försöker intala mig själv att jag faktiskt duger och jag duger av just den anledningen att jag är jag. En sak kan jag lova, det är inte bara enkelt och jag har en lång väg kvar.

Någonting som gör mig uppriktigt förbannad är att den som varit otrogen försöker lägga över en stor del av skulden på den stackare som faktiskt blir utsatt för skiten. Det kan jag inte i min vildaste fantasi förstå.

Med handen på hjärtat - jag har varit en del i alla former av otrohet. Jag har blivit utsatt för det, jag har varit det och jag har varit personen någon varit otrogen med. Ingen av rollerna är roligare än den andra och jag avskyr att jag fått smaka på otrohetens alla sidor. Jag tycker fortfarande otrohet är det absolut värsta som finns och jag är otroligt glad att jag vuxit till mig och insett vad otrohet faktiskt kan göra med en människa.

Jag kan inte svara för vad andra kommer göra mot mig, men jag har testat på det där med att vara otrogen en gång för mycket och det skulle då aldrig hända igen. Och skulle jag någonsin bli utsatt för det en gång till så är det adjö i samma sekund, jag vägrar gå igenom samma skit en gång till. Jag är värd bättre! Alla är värda bättre!

Mina fina, jag tänker på er <3

Jag har en tjejkompis som ska flytta hem till sin pojkvän i sommar och hon vill att jag ska ta över hennes lägenhet och tanken är jätte god men jag vet inte. Jag är JÄTTE delad och vet inte alls hur jag ska göra. Jag vill ha den och jag vill inte ha den.

Det är mycket som talar för att inte ta den och det är mycket som talar om för att ta den.

Jag suckar åt mig själv och mitt i-landproblem en stund till innan jag tar ett beslut!