Direktlänk till inlägg 8 juli 2012
Det har gått en vecka sedan jag lämnade det finaste jag har, min dotter, till sin pappa.
Det ska gå en vecka till innan jag får hem henne igen.
Det här är ren tortyr.
Varje barnledig vecka är full av saknad och längtan, men då vet jag att när jag kryper ner i säng på söndagen så är det sista natten själv för den här gången, men idag är det inte så. Imorgon kommer hennes rum, hennes säng och min själ eka mer tomt än någonsin. Jag vill ha henne hos mig, mest hela tiden och jämt. Känna henne nära, känna hennes lukt och vämre, höra hennes skratt. Höra hur hon viskar "jag älskar dig, mamma" innan hon somnar i min famn.
Idag ringde jag henne, jag fick höra hennes röst. Den där rösten som fyller min kropp med lugn och lycka. Hon bubblade på om veckan i Falkenberg med pappa & alla och jag hörde verkligen hur otroligt bra och roligt hon har haft det. Men nu var dom hemma i Bålsta igen och hon förstod inte varför hon inte fick komma till mamma på en gång. Hennes tårar rann och hennes lilla röst sprack och mitt hjärta gick sönder. Helvete! Känslan att inte få hämta sin dotter när hon vill vara med mig är.. jag vet inte om det går att beskriva med ord, men herregud vad ont det gör.
Nu räknar jag dagar, om sex dagar är hon hemma igen. På lördag vid halv tre är jag lyckligast på hela jorden, då får jag hålla min Saga i min famn igen. Låt veckan gå fort, snälla!
Bålsta var ganska nytt för mig och Camilla visade mig allt & alla. Jag var 17, eller kanske 18. Det var hemmafest. Det var Camillas barndomsvänner och där i soffan satt han, han den där killen som var lite roligare, lite snyggare, lite märkvärdigare ...
Världens och livet har precis visat oss sin sämsta sida. Min åttaåring har nyss behövt hälsa på någonting jag ville hon skulle slippa, för alltid. Bålsta är omskakat och många sörjer den tragiska händelse att en nioårig flicka mist livet, u...
Det var fredag, sent en fredagsnatt. Hockeyn var på och du lät hockeyn få bli öppningsfrasen på ett samtal som tre dagar senare fortfarande lever och som vänder upp och ner på hela min tillvaro. På ett väldigt bra sätt. Vem är du? Vad kommer...
Det är inte ens en månad kvar. Inte ens tre veckor kvar. Herregud. Det är två veckor och fem dagar. Det är nitton dagar kvar. Va vadå? Nitton dagar! Det är inte ens tjugo dagar kvar. Håll i hatten. Jag är nervös. Jag är pirrig. Det ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
|||||||||
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 | |||
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
|||
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
22 |
|||
23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
|||
30 |
31 |
||||||||
|