Inlägg publicerade under kategorin Min fina Saga

Av Marlie - 11 juli 2015 23:27

Världens och livet har precis visat oss sin sämsta sida. 

Min åttaåring har nyss behövt hälsa på någonting jag ville hon skulle slippa, för alltid. 


Bålsta är omskakat och många sörjer den tragiska händelse att en nioårig flicka mist livet, under ruggiga omständigheter. Under omständigheter som absolut inte får hända. 



Först hoppades jag att jag skulle kunna mörka det för min åttaåring men jag insåg snabbt, det går aldrig. Det kommer med stor sannolikhet pratas om det i skolorna efter sommarlovet.

Det pratas om det, det skrivs om det, det är på tv. Det är överallt. Det är så mycket överallt.

Vem skulle jag vara om jag lät henne höra, läsa eller se det någonstans ute? Jag är en större mamma än så, jag vill inte skydda mitt barn mot världen, jag vill lära mitt barn handtera och tackla livet. Jag berättade och nu...


.. är min dotter i tusen bitar, trasig, splittrad. Hon förstår inte, hon grubblar. Hon tänker och känner, mycket. Alldeles för mycket. Alldeles för starkt. Jag står vid sidan om och är en urusel hjälp för stunden, jag har inte svar på hennes frågor och jag vet inte hur jag ska bemöta hennes livsfunderingar.

Hur ska jag kunna lova någonting man aldrig kan styra över? 

Hur ska jag kunna lova någonting jag inte har en aning om? 


Jag vägrar ljuga, men jag är rädd för hur hon ska påverkas av sanningen. Jag är livrädd att rubba hennes världsbild och tillit till människor. Jag tycker hon är för liten för att veta att världens inte bara är snäll. Jag vill inte se in i hennes besvika ögon som undrar varför inte alla är snälla. Just nu försöker jag formulera mina svar så ärliga som möjligt, men ändå anpassade för en åttaåring och samtidigt vill jag linda in det i bomull. Jag håller andan och hoppas att hennes filter filtrerar rätt och inte väcker fler frågor än nödvändigt.


Samtidigt vill jag att hon ska prata med mig, jag vill att hon ska fråga det hon undrar. Jag vill att hon ska vräka ur sig allt, utan filter. Jag vill inte att hon ska stänga några som helst känslor och tankar inom sig, jag vill vara hennes bollplank. Alla dagar, alla veckor, alla år. En av livets svåra balansgångar... 


Vad säger man till sin flicka när hon bönar och ber om att inte behöva dö redan.

Vad säger man till sin flicka när hon frågar om jag eller hennes pappa någonsin kommer döda henne.

Vad säger man till sin flicka när hon med tårar i ögonen och en klump i magen frågar om hon kommer få lära sig alla mattetal innan hon dör? 


Min älskade flicka. Du har många, många år kvar att leva, du ska inte dö redan. Jag eller din pappa kommer aldrig någonsin döda, eller skada dig. Och självklart, självklart ska du få lära dig alla mattetal innan du dör. 

Jag har sagt det tusen gånger och kommer säga det miljoner till, men det hjälper henne inte just nu. Hon är rädd för att dö på förtid och mitt hjärta blöder. 


Fan ta livet, ibland!

ANNONS
Av Marlie - 14 september 2013 19:59

Året då min dotter skulle börja skolan kom ikapp oss..


Nu är hösten här och skolan drog igång för några veckor sedan och det är med blandade känslor för både mig och min älskade unge. Det är nytt, annorlunda, spännande och en smula läskigt, eller kanske till och med lite mer än en smula.. Svårt att bestämma mig.


I våras tackade vi av en perfekt dagmamma som gav oss några helt fantatiska år. Hon är en trygg, kärlekssfull och så otroligt omtänksam människa som lärt mig och Saga väldigt mycket. Stundvis kändes hon som mer än en dagmamma, lite mer som en extra gammal för Saga.


Sommaravslutningsmiddagen hos dagmamman i år var lite extra spännade i år. Saga var mallig över att hon var en av dom som faktikt skulle vidare till skolan och i mig bubblade massor av känslor. Jag var självklart otroligt glad över att min rara unge såg fram emot att få gå till skolan när sommarlovet var över men jag kände också att vi satte punkt för en stor del i Sagas liv, vi avslutade kapitlet "dagisbarn" den kvällen och jag kunde inte förstå att hon hunnit bli så stor.
Hade hon verkligen blivit så stor att hon skulle klara av att lämna dagmammans trygga vardag? Ja, antaligen. Den stora frågan var nog egentligen - var jag redo att lämma dagmammans trygga vardag? Nja! Jag var inte ett dugg redo. Jag trivdes med att lämna min dotter till en person jag känner & litar på fullt ut. Jag tyckte det var skönt att säga godmorgon till vår dagmamma varje morgon, som känner min dotter utan & innan. Det var så enkelt. Jag kände till deras rutiner och visste att dom funkade bra för min dotter.


Sommarlovet var där och solen sken, Saga bubblade av sommarkänslor precis som hennes mamma. Sommarlovet drog på och plötsligt var dagen D här, vi skulle till skolan och jag hade vant mig vid tanken och Saga var laddad till tusen..

Som vi hade pratat, längtat hela sommaren, vi såg fram emot det med spänning och glädje tillsammans.


Sen sa det bara pang.


Varför måste jag till skolan!
Jag vill inte vara där!

Jag vill inte åka till skolan!


Är några av meningarna jag hör varje morgon.


Jag vet ju att hon trivs, hon är glad och det dom gör på dagarna gör hon mer än gärna. Hon leker med gamla trygga kompisar från dagis och har börjat skapa nya relationer. MEN ändå ska vi kämpa varje morgon. Varör? Varför i hela friden ska det behöva vara så? Min rara unge vägrar släppa mig ur sikte och skulle helst av allt sitta ihop med mig just nu. Visst, mina lämningar har sällan varit helt smärtfria men det här är helt knasig. Att starta varje dag med tårar och hennes små händer som absolut inte släpper mig är tungt. Det gör ont, det svider i hela själen och även om jag vet att jag inte överger henne så känns det som om att det är det jag gör, gång på gång. Jag vet att tårarna är borta och att hon är ganska glad och tycker det är roligt efter en stund, men vad hjälper det när jag lämnar min underbara dotter med tårar och det sista jag hör är "mamma, jag vill inte att du går!"  Just i den stunden hjälper ingenting.. Det gör bara ont.


Vi har haft ett lära-känna-samtal med en av Sagas pedagoger på skolan och jag trivs väldigt bra med henne och har gjort från första stund. Hon utstrålar snällhet, värme och "jag-trivs-så-bra-med-mitt-jobb!"  Och hon bekräftar att min dotter verkar trivas i skolan och det är otroligt viktigt för mig att höra just nu. Det är ord som får mig att fortsätta känna min trygg och stark i att peppa och ladda min dotter varje morgon för skolan. Även Saga har hittat en trygghet och tycker väldigt mycket om sin fröken. Tack & lov! Jag bara hoppas och önskar att det kunde gör mina lämningar lite enklare. Det behövs. Jag behöver det. Saga behöver det.

Vi kämpar på och vår fina fröken har lovat att hjälpa oss så mycket hon bara kan, med och utan hjälp från andra.


Och min mage säger.. att lämningarna på skolan egentligen inte har med skolan att göra. Min fina dotter vill inte för någonting i hela världen skiljas från mig någongång, under några några som helst omständigheter. Vår relation som vi byggt upp från dag ett är på gott och ont, när det blir såhär.


Att någonting kan svida så i hela kroppen.. Puhh!

ANNONS
Av Marlie - 21 januari 2013 15:26

Sista veckans nyckelord - Frustration. Vanmakt. Ilska. Irritation. 


Tårarna rullar nerför hennes kinder, hennes blick ber för glatta livet, hennes söta läppar bildar ett hjärtskärande nej och jag får tvinga. hålla fast. kämpa emot. Det är då mitt sköra mamma-hjärta dundar i golvet och går i miljoner bitar, det är då jag får anstränga mig för att rösten ska bära, det är då jag tittar på henne med jag-älskar-dig-mest-i-hela-världen-och-jag-sviker-dig-aldrig-blicken.


Jag är trött väntrum, läkare, pluppar, konstiga sjukdomar, mediciner, nålar, apotek och jag vet fan inte allt.


Vadå, varför då - är vad ni tänker nu. Ni har varit hos läkare två gånger sista veckan.

Näej, det må inte vara mycket. Jag vet, jag förstår & är fullt medveten om alla dom som har det värre, men det här räcker för att mitt hjärta ska skrika -neej, det räcker nu! Ge oss ett år utan Akis, blod & sprutor. Snälla? Dagarna, veckorna & åren tickar på och jag måste tvinga min dotter på konstiga läkarundersökningar och provtagningar mot hennes vilja, varje gång försöker jag förklara och få henne att förstå varför, men puh. Det är svårt. Det är knepigt. Jag vill välja mina ord. Jag vill inte få henne att tro någonting tokig.


Och än är det inte slut. Men mitt hjärta, min själ & mitt samvete mot det finaste jag har vill inte mer. Jag avskyr att se henne så besviken, jag gillar inte att behöva känna hennes tårar mot min hals och hur hennes lilla kropp skakar i min famn. Det är inte rättvist. Sist vi checkade ut från Akis trodde jag vi var klara med konstigheter men icke. Ge mig kraft att orka köra över hennes vilja, stå emot hennes tårar och tvinga henne till det där nödvändiga.


Två läkarbesök till är inbokade, sen kan det väl vara ordning och reda på vår blonda, rara & fina lilla kråka. Snälla?


Av Marlie - 6 maj 2012 21:26

Söndag kväll igen, puuh! Jag avskyr dessa kvällar, jag hatar morgondagen mer än någonting annat.


Att behöva uppleva dom här tårarna, att behöva handskas med besvikelsen gång på gång kör slut på mig. Var hämtar jag kraften till att vara den bästa, starkaste och mest övertygande mamman på hela jorden? Jag talar emot mig själv, jag ljuger för mig själv. Jag lurar mitt barn. Dom orden hon får höra är det sista jag vill säga, jag vill bara ta henne i min famn och bekräfta att hon aldrig behöver lämna min sida så länge hon inte vill. Men.. istället berättar jag gång på gång om hur roligt, bra och mysigt det är att få åka till pappa. Jag försöker stärka henne, jag försöker hjälpa henne att längta hem till pappa. Jag jobbar emot mig själv hela tiden och helvete vad det är svårt! Gaaaah!

Jag vet att hon har det bra där, jag vet att hon har roligt där, jag vet att hon får kärlek och närhet. Men.. vad hjälper det dom här stunderna? Vad gör det för skillnad när hon inte vill släppa min hand? Det är bortblåst när min dotter frågar mig om hon måste bo hemma hos sin pappa, och jag svarar ja, det måste du.. Men mitt hjärta, mitt mamma-jag, mitt mamma-ego skriker rakt ut. Hela jag vill pussa hennes panna och berätta att hon absolut inte måste bo där om hon inte vill. Jag VET att ett barn behöver båda sina föräldrar, hade jag inte varit införstod med det hade jag inte skickat iväg henne så förtvivlad gång på gång. 


Jag är livrädd, totalt livrädd för att hon en dag ska vakna och tycka att jag övergett henne, tro att hon inte är det viktigaste för mig. Tänk om hon någon dag vänder mig ryggen för att jag inte lät henne stanna... Skulle det hända skulle jag dö inombords, det skulle bli svart.

 

Vi kämpar vidare..

<3

Av Marlie - 13 februari 2012 22:30

  


Lycka. Kärlek. Värme.  

 
Av Marlie - 1 december 2011 21:03

Saga älskar sina dockor. Dom är hennes vänner. Hennes bebisar. Hennes dagisbarn. Hennes allt. Hennes trygghet.


Jag har länge tänkt på att hon ska få en ny vän i julklapp och imorse berättade hon att hon önskar sig en docka av tomten, en docka som kan krypa och gå. Ehm, jaha tänkte jag. Jag har tänkt tanken på att just den dockan ska få flytta in hos oss men jag känner en annan femåring som har den dockan och det har inte precis blivit hennes favorit. Jag beslutade mig för att hon ska få en ny vän i julklapp men ingen sån, den verkar ju tråkig, titta bara på vad en annan femåring tycker. Jag böt några ord med Sagas pappa om julklappar och då gick det upp för mig - vår dotter är inte samma barn som någon annan! Så min fina Saga ska få en docka som kan krypa och gå i julklapp.

 

Vet ni vad det här innebär? Jag är klar med julklapparna till min dotter och det är första december idag. Lovely!

Kors i taket, jag av alla människor är ute i god tid och slipper julstressen! Jag njuter redan.

Av Marlie - 30 november 2011 21:52

Saga vecka. Mamma vecka. Det här är en vecka full av pussar, pyssel och trots.


Jag har kommit på en sak som får mig att överleva en vecka utan min dotter. Varje måndag varannan vecka kliver jag in på Humlan strax efter fem och hör direkt Sagas små tassande fötter närma sig hallen, hon kikar ut genom dörren till lekrummet och då.. Då lyser hon upp, ögon tindrar kärlek, hennes mjuka röst extra full av lycka ropar mamma och sen springer hon, hon springer rakt in i min famn och kastar sig om mig. Hennes armar och ben slingrar sig runt mig och hon bara myser. Och om det är möjligt så smälter mitt hjärta ännu lite mer för den här lilla flickan som är så lycklig över att få se sin mamma igen. Hade jag varit fyra år, precis som Saga, så hade jag betett mig lika dant. Vi är på samma nivå, vi känner samma glädje. Vi är lyckliga och hela, tillsammans igen. Jag pussar och bekräftar henne till tusen och bara älskar henne mer än livet. Som alla dagar.


Varje kväll innan hon somnar berättar jag att jag älskar henne och hon kryper ännu närmare och säger "jag älskar dig, mamma" och vi somnar fulla av mor-&-dotter-kärlek och två hjärtan som ler ikapp.


Tack, till jag vet inte vad, för att jag och Saga hör ihop. För att vi är mor och dotter tillsammans.



 

Av Marlie - 6 november 2011 21:02

Min flicka är bestämd och envis dam, vilket är egenskaper jag tycker är bra och viktiga. Men när hon kryddar dom med en stor dos trots så är jag inte lika säker på att jag tycker det längre. Den här mamma-veckan började underbart, men sen hände någonting.. En morgon vaknade hon full av trots och det var självklart samma morgon som den här mamman vaknade sjuk. Ni kan ju bara gissa hur det blev? Som en katastrof redan från start. Stackars barn. Stackars mamma. Det är tur att vi kommer ihåg att påminna varandra att vi älskar den andra och att vi pussas och kramas massor mellan fighterna, mycket gos har det blivit. Själaglatt barn. Själaglad mamma.


Nu för tiden tjafsar och bråkar vi om väldigt, väldigt lite. Hon lyssnar, jag lyssnar och tillsammans brukar vi lösa det mesta. Men dom sista dagarna har vi haft otroligt delade meningar om när man ska sova, att man ska tvätta håret, att man faktiskt borstar tänderna och att man helt plötsligt vägrar äta någonting av det som serveras. Det finns stunder hon varit otroligt ocharmig, om du frågar mig!


Jag vet, hon är inte ensam. Jag är inte ensam. Det tillhör. 

Om mig och bloggen

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2016
>>>

Nyaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Läsvärda bloggar

Hur många läser bloggen?

Följ bloggen

Följ den nakna sanningen om mitt liv med Blogkeen
Följ den nakna sanningen om mitt liv med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se