Inlägg publicerade under kategorin Ocensurerade känslor

Av Marlie - 29 mars 2016 21:00
Det här inlägget är lösenordsskyddat.
Lösenord:  
Av Marlie - 1 juni 2015 22:55

Det var fredag, sent en fredagsnatt. Hockeyn var på och du lät hockeyn få bli öppningsfrasen på ett samtal som tre dagar senare fortfarande lever och som vänder upp och ner på hela min tillvaro. På ett väldigt bra sätt. 


Vem är du?

Vad kommer du ifrån?

Vad gör du med mig? 


Du får mig att le. Du får mig att skratta. Du får mig att undra. Du får mig att längta. 


Du har alla rätt. Du är alla rätt. Du säger alla rätt. 


Våra sms är något nytt. Det har aldrig varit så enkelt med någon annan. Vi har pratat i några dygn, men det känns som vi aldrig gjort annat. Känslan när ditt namn kommer upp på telefonen... jag har svårt att hålla tillbaka mitt leende. Hur kan en människa göra ett sånt otroligt bra och starkt intryck bara genom text? Hur är det möjligt? Har jag blivit helt knäpp? Nej, jag har inte det. Jag tror faktiskt bara jag låter mig själv leva och bli förtrollad av någonting som kan bli bra...


Av Marlie - 2 oktober 2014 21:43

"jealousy only eats up your beauty. have more faith in yourself,

you got something that other people don´t"

 

 

Det finns en känsla. En känsla jag tyvärr känner allt för väl. En känsla jag skulle vilja göra slut med för gott. 

Eller två känslor. Eller tre känslor. Det var tre känslor, som kom in i mitt liv för några år sedan, hand i hand och dom släpper inte taget om varandra. Eller om mig. 

 

Dom här känslorna presenterar sig som dålig självkänsla, osäkerhet & svartsjuka. Jag försöker gång på gång putta bort, förtränga och ignorera. Men den där svartsjukan är segare än.. allt! 

 

Vem sa att jag var tjejen med ett normalt förhållande? Nä juste, ingen. För det fanns inte nää. Jag har varit tjejen som man höll hemlig, i flera år. Jag har varit "den andra tjejen". Jag har varit tjejen i mängden. Jag har varit tjejen som var så enkel att bedra. Hade jag testat på ett normalt förhållande? Nä!

 

Hur ska man då förstå. Hur ska man då tycka om. Hur ska man då acceptera. Sig själv.

När man aldrig fick räcka till. När man aldrig dög till. När man aldrig var bra nog.

 

Hur vågar man släppa in någon? Hur gör man för att duga? 

Varför ska det vara så svårt att ge en ny människa en chans, en naken & ärlig chans? 

Det är så lätt att döma en hel värld. Det är så svårt att lita på en person. Varför?

 

Jag vill ju bara vara tjejen med det normala förhållandet och den charmiga svartsjukan. 

 

Godnatt.

Och glöm inte bort, ingen människa behöver vara den andra lik. 

Av Marlie - 17 september 2013 21:54
Det här inlägget är lösenordsskyddat.
Lösenord:  
Av Marlie - 8 juli 2012 21:29

Det har gått en vecka sedan jag lämnade det finaste jag har, min dotter, till sin pappa.

Det ska gå en vecka till innan jag får hem henne igen.

Det här är ren tortyr.


Varje barnledig vecka är full av saknad och längtan, men då vet jag att när jag kryper ner i säng på söndagen så är det sista natten själv för den här gången, men idag är det inte så. Imorgon kommer hennes rum, hennes säng och min själ eka mer tomt än någonsin. Jag vill ha henne hos mig, mest hela tiden och jämt. Känna henne nära, känna hennes lukt och vämre, höra hennes skratt. Höra hur hon viskar "jag älskar dig, mamma" innan  hon somnar i min famn.


Idag ringde jag henne, jag fick höra hennes röst. Den där rösten som fyller min kropp med lugn och lycka. Hon bubblade på om veckan i Falkenberg med pappa & alla och jag hörde verkligen hur otroligt bra och roligt hon har haft det. Men nu var dom hemma i Bålsta igen och hon förstod inte varför hon inte fick komma till mamma på en gång. Hennes tårar rann och hennes lilla röst sprack och mitt hjärta gick sönder. Helvete! Känslan att inte få hämta sin dotter när hon vill vara med mig är.. jag vet inte om det går att beskriva med ord, men herregud vad ont det gör.


Nu räknar jag dagar, om sex dagar är hon hemma igen. På lördag vid halv tre är jag lyckligast på hela jorden, då får jag hålla min Saga i min famn igen. Låt veckan gå fort, snälla!



Den

Av Marlie - 10 juni 2012 23:00

Jag är så naken, jag är så sårbar, jag är så mänslig för Dig.


Ibland räcker det med några minuter och några ord för att allting ska förändras. Äntligen fick vi den stunden, äntligen fick jag prata, jag fick lyssna. Jag delade väldigt många tankar och känslor med dig, jag vågade visa mig svag och sårbar. Jag är otroligt lättad över att du vågade dela med mig, att du släppte in mig i ditt huvud. Jag behövde få en sista chans att få förstå dig och jag fick det. Du torkade mina tårar och du pussade mig på pannan exakt när jag behövde det som mest.


Du dök upp i mitt liv från ingenstans, det var ett sms som förändrade allting. Det förändrade mig och en stor del av mitt liv.. Du var den, den som fick mig att leva på ett nytt sätt. Du var den som visade mig så mycket. Du var den som fick mig att skratta på ett nytt sätt, du fick det att bubbla i hela min kropp. Du var den som tillförde så mycket, om än så bara för en kort tid.

 

Jag kan ibland önska att jag hade en av och på knapp, den hade varit mer än av. Då, nu och imorgon.

När allting kommer omkring så tvivlar jag otroligt mycket på mig själv i dom här stunderna, jag tvivlar inte en sekund på det du berättar och delar med mig, men vem är jag? Just nu ingen. Ingen för dig, ingen för mig. Absolut ingen. Jag vill vara någonting helt annat men jag vet, jag förstår. Livet fungerar såhär och det är inget konstigt. Vi kan inte alltid vara tajmade med varandra och det ska inte vara för enkelt - hur skulle vi då lära oss någonting?


Du har fått all information och jag vet att den snart är bortsuddad och det gör absolut ont. Allting gör ont.



Förlåt. Jätte förlåt.

Av Marlie - 15 april 2012 00:05

Jag är vilse. Jag är borta. Jag är långt, långt härifrån och det är läskigt. Jag hör inte hemma där, här eller någonstans. Jag bara är.


Jag rasade, klättrade en liten bit och ramlade ännu hårdare. Min insida gick i bitar och nu är jag tom. Helt tom. Jag känner mig ensam i ett fullsatt rum. Jag känner själv hur mina skratt och min blick saknar mening. Hur når man fram till världen när man saknar känslor? Känner mig totalt dödad, totalt avstängd, totalt väck & förvirrad. Mina orden för att försöka förklara är slut och jag kan inte göra mig förstådd. Behovet att bli förstådd blir mindre och mindre, jag når ändå inte fram, inte dit jag vill. Jag känner mig bara uttömd, slut, färdig.. Tomheten ekar och alla ljusen är släckta!


Jag saknar mig själv, och det som kunde ingå.

Av Marlie - 4 april 2012 22:13
Det här inlägget är lösenordsskyddat.
Lösenord:  

Om mig och bloggen

Tidigare år

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2016
>>>

Nyaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Läsvärda bloggar

Hur många läser bloggen?


Skapa flashcards