Vad hade ni tänkt om ni fick era pass inslagna på bröllopsdagen?

Klart att man någonstans långt in i huvudet förstod vad det betydde, även om man inte trodde det.. Men när man klurat och utbytt ett par blickar med varandra och med min mamma & Patrik som det var ifrån trillade poletten ner helt - vi hade fått en bröllopsresa! En vecka till Estland. Estland, vad sjutton gör man där??? Något skeptisk och osäker på vad mamma & Patrik hittat på, fick höra lite om en lååång vit och fin strand i Pärnu, dit vi skulle och kände att hmm, det blir nog bra ändå.. Sol och en strand :)

MEN ett STORT problem var - MIN DOTTER DÅ? Menade dom allvar, skulle JAG lämna min dotter hemma i Sverige en hel vecka? Hur menar dom då? Skulle jag låta bli att vara mamma en hel vecka, i ett annat land? Mycket riktigt - det var precis vad dom menade.. Saga, min skrutt skulle bo hos mormor en vecka.

_____________________________________

En vecka senare sitter vi här, i Estland.. Själva, utan barn, utan min Saga.

Många undrar hur vi haft det.. Vi har haft det bra, väldigt bra faktiskt. Vi har ätit ute en vecka, en hel vecka - blivit serverade och sluppit diska i en hel vecka... Och gott har det varit också! Mattias har avnjuta några glas vin, och även lite whiskey. Bara vi, båda två  har fått sitta en hel middag, och vi har hunnit prata utan avbrått för tjat om att mjölken ska drickas ur. Vi har till och med hunnit avnjuta en och annan förrätt och ibland även efterrätt. Vi har sovit länge, varje morgon, samtidigt - händer sånt någonsin som småbarnsförälder? Vi har kunnat strosa i affärer i timmar, satt oss på ett fik och bara varit vi och ätit alldeles för många bakverk. Vi har kunnat gå i köpccentrum utan tjat om glass för varje GB-gubbe. Vi har fått ligga i varsin solstol utan att någon, eller rättare sagt Mattias, har behövt bygga sandslott och leka motorbåt med vårt kärleksbarn. Visst låter det bra? Lite för bra för att vara småbarnsföräldrer? Ja det är det nog faktiskt.. Men, hon är sjukt saknad vår skruttunge. Den här mamman har fällt många tårar och varit väldigt arg på en vecka kan gå så långsamt. Livet vi har levt den här veckan var livet vi levde innan Saga föddes, och vi valde bort det och skaffa bebis istället och nu, idag vet jag varför. Det här livet är INGENTING jämfört med en godnattpuss av min tvååring, någon som ropar mamma, någon som tassar upp på natten och vill gosa med just mig, sin mamma.

Kort sagt - vi har haft en jävligt mysig och vuxen vecka! En vecka guld värd för vår relation. MEN nu ligger vi här i sängen, färdigpackade och imorgon förmiddag går äntligen flyget hem till Arlanda, flyget som tar oss till vår Saga.

Ingen får oss att glömma vår bröllopsresa, vår egna vecka. Men dags att vakna, dags att återgå till vardag och vårt underbara liv med Saga.

Tack mamma & Patrik för den här fina veckan ni gav oss! Jag älskar er.

Finns det bilder? Javisst, på facebook.

 

T

26 juli 2009 21:53

Kärlek! Sagabarnet kan inte ha bättre föräldrar

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bålsta var ganska nytt för mig och Camilla visade mig allt & alla. Jag var 17, eller kanske 18. Det var hemmafest. Det var Camillas barndomsvänner och där i soffan satt han, han den där killen som var lite roligare, lite snyggare, lite märkvärdigare ...

Världens och livet har precis visat oss sin sämsta sida.  Min åttaåring har nyss behövt hälsa på någonting jag ville hon skulle slippa, för alltid.    Bålsta är omskakat och många sörjer den tragiska händelse att en nioårig flicka mist livet, u...

Det var fredag, sent en fredagsnatt. Hockeyn var på och du lät hockeyn få bli öppningsfrasen på ett samtal som tre dagar senare fortfarande lever och som vänder upp och ner på hela min tillvaro. På ett väldigt bra sätt.    Vem är du? Vad kommer...

Det är inte ens en månad kvar. Inte ens tre veckor kvar. Herregud.   Det är två veckor och fem dagar. Det är nitton dagar kvar. Va vadå? Nitton dagar! Det är inte ens tjugo dagar kvar. Håll i hatten. Jag är nervös. Jag är pirrig.   Det ...

Jag har drömt om en bröstoperation så länge jag kan minnas och för 2-3 år sedan hoppades jag att det skulle bli möjligt innan jag fyller 30 och nu sitter jag här... 27år gammal och om 49 dagar händer det.   Om 49 dagar blir min dröm verklig...