Jag har sagt det förut, jag säger det nu och kommer säga det hundraelva gånger till - jag älskar Astrid Lindgren och mer eller mindre alla hennes filmer.

Hennes filmer hjälper mig, dom hjälper mitt barn att förstå världen och verkligheten.

Dom hjälper mig att bli lite roligare, dom visar mig att det är okej att göra det som faller en in, allting måste inte alltid vara lika dant dag ut och dag in. Astrid-filmerna öppnar upp mitt annars ganska trånga sätt att tänka.. Ett riktigt fint exempel är dagens middag, som inte åts vid matbordet, Saga tittade på Madicken och säger att hon också vill ha picknick. Sekunden senare stod vi i linneskåpet och letade fram picknick-filten och började duka upp på vardagsrummet Ett sånt litet infall hos familjen Hallberg gav mig en väldigt glad liten tjej som kände sig ganska mallig att hon fick göra som Madicken och det blev inte ens mer jobb för mig. Det är det lilla som gör dagen stor!

För någon vecka sedan åt jag och Saga middag uppe på Violvägen och Wilma undrade hur det gick när man adopterar ett barn. Jag ger mig själv lite tänktetid innan jag omsorgsfullt väljer mina ord och började förklara och när jag är färdig säger hon "Jaha, precis som i Rasmus på Luffen, då förstår jag!"  Helt klokrent och ännu en gång har Astrid lyckats med att ta upp en stor fråga på ett bra sätt så att världens viktigaste människor förstår.

 

Tesa

22 februari 2010 21:07

Gilla Astrid och picknick hos Hallbergs! :)

 

Mamma

22 februari 2010 21:17

Mina älskade ungar!! Mitt bästa!! Mitt allt!!

 

milla

22 februari 2010 22:55

Det är ett under att hon inte har fått nobelpriset. Jag väntar fortfarande på den dagen. Hon var helt suverän. Undra hur många miljoner barn som sett hennes filmer.
Hoppas allt är bra.
Många kramar

 

camilla

24 februari 2010 18:32

Vilken tur att du inte gjorde illa dig. Jag hamnade i skogen för ett par veckor sedan så grannen fick komma med traktorn och dra upp mig, pinsamt...

http://www.ostervik9.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bålsta var ganska nytt för mig och Camilla visade mig allt & alla. Jag var 17, eller kanske 18. Det var hemmafest. Det var Camillas barndomsvänner och där i soffan satt han, han den där killen som var lite roligare, lite snyggare, lite märkvärdigare ...

Världens och livet har precis visat oss sin sämsta sida.  Min åttaåring har nyss behövt hälsa på någonting jag ville hon skulle slippa, för alltid.    Bålsta är omskakat och många sörjer den tragiska händelse att en nioårig flicka mist livet, u...

Det var fredag, sent en fredagsnatt. Hockeyn var på och du lät hockeyn få bli öppningsfrasen på ett samtal som tre dagar senare fortfarande lever och som vänder upp och ner på hela min tillvaro. På ett väldigt bra sätt.    Vem är du? Vad kommer...

Det är inte ens en månad kvar. Inte ens tre veckor kvar. Herregud.   Det är två veckor och fem dagar. Det är nitton dagar kvar. Va vadå? Nitton dagar! Det är inte ens tjugo dagar kvar. Håll i hatten. Jag är nervös. Jag är pirrig.   Det ...

Jag har drömt om en bröstoperation så länge jag kan minnas och för 2-3 år sedan hoppades jag att det skulle bli möjligt innan jag fyller 30 och nu sitter jag här... 27år gammal och om 49 dagar händer det.   Om 49 dagar blir min dröm verklig...