I söndags fick jag äntligen vara ett litet barn igen. Jag fick leka av mig på Gröna Lund, med underbart sällskap. Jag tror inte jag har varit där på en sisådär 5-6 år ungefär och jag hade verkligen längtat. Gröna Lund är inte riktigt sig lik längre, det har kommit så mycket nytt och det är på gott och ont. Det dumma är ju att dom har varit tvunga att plocka bort lite gamla favoriter. Det är ju inte okej! :)

Och när dom plockar bort gamla favoriter så finns det helt plötsligt plats för nyheter, vilket självklart är roligt - men jag kan säga att vi inte riktigt klickade. Och för första gången i mitt liv blev jag en aning illamående på Grönan, och det var när jag och Micke åkte slänggungorna - det har aldrig hänt tidigare! Men med massor av vatten och en bit mat gick det över och jag var på banan igen :)

Sen har jag gjort det, för första och sista gången. Jag gick HELA spökhuset. Jag har försökt tidigare, men nödutgången på balkongen har varit en väldigt lämplig utgång för Marlie. Men i år hände det, Johan tvingade mig igenom hela och ut kom jag med kramp i handen och tårar på hela kinderna. Så något spökhus på Liseberg händer inte!

Hur som helst, jag hade en riktigt bra söndag! :)

Nästa år är det min dotters tur att få gå på Gröna Lund, det finns hur mycket roligt som helst för dom mindre och jag tror att hon skulle gilla det :)

 

Johan

13 juli 2010 14:54

Fint att du målar upp mig som en hemsk och elak jävel ;) det tog ett tag innan rörligheten i armen/handen fungerade som den skulle igen :]

 

veronica K

13 juli 2010 21:11

Jag förstår dej att du blev rädd i spökhuset och jag säger bara de om du tycker de e läskigt ska du ALDRIG gå i spökhuset på liseberg de va de läskigaste som finns efter ett varv där inne så hade jag så jävla ont i min hals så de e sjukt

 

veronika

14 juli 2010 19:36

du glömde berätta hur snälla du och micke va som tvingade mig att åka extrem, vilket slutade i tårar!!! så de är inte bara johan som va lite elak;) puss

http://frulandstrom.blogg.se

 

Nettan

15 juli 2010 07:30

Wow, jag är imponerad. Gå genom spökhuset är respekt!

http://tankerummet.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bålsta var ganska nytt för mig och Camilla visade mig allt & alla. Jag var 17, eller kanske 18. Det var hemmafest. Det var Camillas barndomsvänner och där i soffan satt han, han den där killen som var lite roligare, lite snyggare, lite märkvärdigare ...

Världens och livet har precis visat oss sin sämsta sida.  Min åttaåring har nyss behövt hälsa på någonting jag ville hon skulle slippa, för alltid.    Bålsta är omskakat och många sörjer den tragiska händelse att en nioårig flicka mist livet, u...

Det var fredag, sent en fredagsnatt. Hockeyn var på och du lät hockeyn få bli öppningsfrasen på ett samtal som tre dagar senare fortfarande lever och som vänder upp och ner på hela min tillvaro. På ett väldigt bra sätt.    Vem är du? Vad kommer...

Det är inte ens en månad kvar. Inte ens tre veckor kvar. Herregud.   Det är två veckor och fem dagar. Det är nitton dagar kvar. Va vadå? Nitton dagar! Det är inte ens tjugo dagar kvar. Håll i hatten. Jag är nervös. Jag är pirrig.   Det ...

Jag har drömt om en bröstoperation så länge jag kan minnas och för 2-3 år sedan hoppades jag att det skulle bli möjligt innan jag fyller 30 och nu sitter jag här... 27år gammal och om 49 dagar händer det.   Om 49 dagar blir min dröm verklig...