Vad händer med mig? Varför händer det här med mig? Om jag, eller någon annan kunde förklara för mig vad som händer just nu. Men det är för mycket begärt, jag kan inte förklara min känsla. Jag jobbar hela tiden med mig själv. Jag kämpar ständigt. Jag är glad på utsidan, insidan ser desto värre ut. Insidan är.. grå, tom, ängslig, rastlös och uppriven.

Jag tar en dag i taget och hoppas på det bästa. Jag ler och torkar tårarna i smyg. Jag ignorerar mig själv, jag struntar i vad och varför. Jag låtsas vara glad och må bra, för det är enklast. Det var om inte annat det enklaste, men nu rasar min vägg. Någon har dragit bort mattan under fötterna på mig och min mur är trasig. Alla ser igenom mig, alla kan läsa mig som en öppen bok numera och jag är blottad. Utan att jag sa okej.

Imorgon ska min fina mamma ringa det där samtalet och rädslan gör mig panikslagen. Rädd för att göra bort mig. Rädd för att behöva skämmas. Rädd för att det som jag varit med om inte är skäl nog till att få må dåligt.

Jag vill känna mig hel, om än bara för en liten stund. Jag vill le på riktigt, bara en gång till.

inatt är det jag & winnerbäck.

 

Hanna

9 augusti 2010 22:45

Hoppas och tror att du kommer ur det här. Varje jobbigt steg på vägen bär dig ändå framåt. Även om du och jag inte har samma problem så förstår jag dina känslor. Jag håller uppe en fasad som jag vet kommer brista. Orkar inte riktigt sörja pappa, orkar inte känna efter... Men när den dagen kommer... Då behöver jag hjälp!

 

Nettan

9 augusti 2010 22:47

Hjärtat mitt, det gör ont i mig att du ska må så dåligt. Om man inte får hjälp första gången, eller på första stället får man försöka igen. Och igen, och igen. För hur man mår inuti är det viktigaste och man måste vara rädd om sig! Särskilt du, för jag älskar dig för mycket för atts tå ut med att du inte mår bra! Kärlek! Puss!

http://tankerummet.blogg.se

 

Milla

9 augusti 2010 23:22

Allra bästa Marlie. det kommer att bli bra. Du är inte ensam, jag lovar. Kämpa på du grejar det fast det är jobbigt och grått.
Många kramarvännen

 

Nettan

10 augusti 2010 09:05

Förstår såå väl gumman hur du känner!! Och vi andra sitter här runt dig och kan inget göra förutom att bara finnas när du behöver.
Jag tycker det låter toppen att det idag ska ske, ÄNTLIGEN!!! Du är så sjukt mycket värd all hjälp som går att få.

Puss!

http://www.skorpan.bloggplatsen.se

 

veronika

10 augusti 2010 12:47

Jag förstår hur du känner mer än du tror, men för mig behöver du ingen mur, jag vill att du talar om när världen är skit,så vi kan finnas där för dig på de sätt du behöver!!!

Jag lovar att de kommer bara bli bättre! puss

http://frulandstrom.blogg.se

 

B

10 augusti 2010 22:26

Jag blir både ledsen och glad när jag läser det här inlägget. Ledsen att du mår så dåligt men samtidigt så glad att du på ett sett mår så dåligt att du söker hjälp med det. Du är inte ensam och det är absolut inget du får skämmas över. Du kommer bli hel igen och kommer hitta tillbaka till en Marlie som du verkligen trivs med!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bålsta var ganska nytt för mig och Camilla visade mig allt & alla. Jag var 17, eller kanske 18. Det var hemmafest. Det var Camillas barndomsvänner och där i soffan satt han, han den där killen som var lite roligare, lite snyggare, lite märkvärdigare ...

Världens och livet har precis visat oss sin sämsta sida.  Min åttaåring har nyss behövt hälsa på någonting jag ville hon skulle slippa, för alltid.    Bålsta är omskakat och många sörjer den tragiska händelse att en nioårig flicka mist livet, u...

Det var fredag, sent en fredagsnatt. Hockeyn var på och du lät hockeyn få bli öppningsfrasen på ett samtal som tre dagar senare fortfarande lever och som vänder upp och ner på hela min tillvaro. På ett väldigt bra sätt.    Vem är du? Vad kommer...

Det är inte ens en månad kvar. Inte ens tre veckor kvar. Herregud.   Det är två veckor och fem dagar. Det är nitton dagar kvar. Va vadå? Nitton dagar! Det är inte ens tjugo dagar kvar. Håll i hatten. Jag är nervös. Jag är pirrig.   Det ...

Jag har drömt om en bröstoperation så länge jag kan minnas och för 2-3 år sedan hoppades jag att det skulle bli möjligt innan jag fyller 30 och nu sitter jag här... 27år gammal och om 49 dagar händer det.   Om 49 dagar blir min dröm verklig...