Jag kan inte i min vildaste fantasi föreställa mig känslan av att förlora en förälder. Jag vägrar tänka tanken, jag vågar inte tro hur det kan kännas. Jag vet hur ont jag hade i hela mitt hjärta den dagen min farfar gick bort.. Mer ont än så vill jag aldrig någonsin få!

Men naturen har sin gång och dom flesta förlorar sina föräldrar. Min mamma har gjort det, min pappa har gjort det. Och nu har en annan nära vuxen till mig förlorat sin mamma. En rar liten mamma som blev sjuk, och det small det till och hon vart riktigt dålig fort.. För några dagar sedan fick hon somna för gott och eftersom läkarna hade sagt att det inte skulle vända så säger jag tack och lov för att det äntligen hände. Ingen ska behöva ha det så som hon hade sista tiden, jag tycker det är läskigt egoistiskt att önska sig att sina sjuka anhöriga hänger kvar en liten stund till bara för sin egen skull..

Vi ses i Nangijala.

 

Ida

17 maj 2011 21:06

Jag förlorade moster och farbror inom loppet av tre år till samma jävliga sjukdom. Det var de vidrigaste dagarna av mitt liv, en obeskrivlig känsla, som om man inte fick plats i sin egen kropp tillsammans med den känslan. Men i efterhand kan man iallafall känna att man uppskattar de som är kvar ännu mer!

http://lifeisfordummies.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bålsta var ganska nytt för mig och Camilla visade mig allt & alla. Jag var 17, eller kanske 18. Det var hemmafest. Det var Camillas barndomsvänner och där i soffan satt han, han den där killen som var lite roligare, lite snyggare, lite märkvärdigare ...

Världens och livet har precis visat oss sin sämsta sida.  Min åttaåring har nyss behövt hälsa på någonting jag ville hon skulle slippa, för alltid.    Bålsta är omskakat och många sörjer den tragiska händelse att en nioårig flicka mist livet, u...

Det var fredag, sent en fredagsnatt. Hockeyn var på och du lät hockeyn få bli öppningsfrasen på ett samtal som tre dagar senare fortfarande lever och som vänder upp och ner på hela min tillvaro. På ett väldigt bra sätt.    Vem är du? Vad kommer...

Det är inte ens en månad kvar. Inte ens tre veckor kvar. Herregud.   Det är två veckor och fem dagar. Det är nitton dagar kvar. Va vadå? Nitton dagar! Det är inte ens tjugo dagar kvar. Håll i hatten. Jag är nervös. Jag är pirrig.   Det ...

Jag har drömt om en bröstoperation så länge jag kan minnas och för 2-3 år sedan hoppades jag att det skulle bli möjligt innan jag fyller 30 och nu sitter jag här... 27år gammal och om 49 dagar händer det.   Om 49 dagar blir min dröm verklig...