...mig tillbaka. Jag känner mig i fas igen. Jag känner mig en aning hemma och glad, nu när jag hittat tillbaka till bloggen dagligen. Jag älskar att skriva, jag älskar att få ner allting inom mig. Även om det ibland bara en bråkdel som hamnar i bloggen.

Jag uppskattar min blogg oerhört mycket. Egentligen känner jag mig ganska konstig som tycker om min blogg så mycket.

Jag trivs med att blogga, jag trivs med att skriva om allting mellan himmel och jord, jag trivs med att blogga mycket. Jag trivs dock inte dom dagarna jag inte hittar ett ämne att blogga om. Då blir det mest en suck åt mig själv.

 

T

15 november 2009 11:45

Jag tycker om att du är tillbaka! vet att det är fler som gör det också. Tycker om att läsa din blogg och samtidigt få en uppdatering om vad som händer där hemma :)
Hoppas ni får en super mysig dag i Hässelby.
Puuuuuuuuuss

 

Lynn

15 november 2009 12:25

ja visst är det skönt att få ur sig lite av sina tankar. Sen är det himla trevligt för oss som läser att se vad våra vänner har för sig, när man inte träffas så ofta. En uppdatering för alla :) Och ett väldigt enkelt sätt att hålla kontakten, om man inte hinner ses så ofta. kram Lynn

http://wisewords.blogg.se

 

Mills

15 november 2009 15:32

Linn ska vara i skolan utom på tisdag. Vet inte hur jag gör med Mathias. Det har inte varit något mer, men han är trött, fast det är inte så konstigt. Han sov ju inte så många timmar. Jag är ledig må-ons.
Hoppas ni hade det trevligt hos T och N

Kramar

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bålsta var ganska nytt för mig och Camilla visade mig allt & alla. Jag var 17, eller kanske 18. Det var hemmafest. Det var Camillas barndomsvänner och där i soffan satt han, han den där killen som var lite roligare, lite snyggare, lite märkvärdigare ...

Världens och livet har precis visat oss sin sämsta sida.  Min åttaåring har nyss behövt hälsa på någonting jag ville hon skulle slippa, för alltid.    Bålsta är omskakat och många sörjer den tragiska händelse att en nioårig flicka mist livet, u...

Det var fredag, sent en fredagsnatt. Hockeyn var på och du lät hockeyn få bli öppningsfrasen på ett samtal som tre dagar senare fortfarande lever och som vänder upp och ner på hela min tillvaro. På ett väldigt bra sätt.    Vem är du? Vad kommer...

Det är inte ens en månad kvar. Inte ens tre veckor kvar. Herregud.   Det är två veckor och fem dagar. Det är nitton dagar kvar. Va vadå? Nitton dagar! Det är inte ens tjugo dagar kvar. Håll i hatten. Jag är nervös. Jag är pirrig.   Det ...

Jag har drömt om en bröstoperation så länge jag kan minnas och för 2-3 år sedan hoppades jag att det skulle bli möjligt innan jag fyller 30 och nu sitter jag här... 27år gammal och om 49 dagar händer det.   Om 49 dagar blir min dröm verklig...