Var är jag? Jag vet inte.. Jag hinner inte med min blogg på det sättet jag vill. Jag saknar den. Jag tänker ofta att jag ska sätta mig ner och skriva några rader, men sen rinner tiden mellan fingrarna ännu lite mer och så har dagarna, veckorna gått.

Vad gör jag då, tänker ni.. Jag jobbar helt plötsligt heltid för första gången i mitt liv och trivs riktigt bra med det. Jag gillar mitt jobb skarpt och trivs verkligen jätte bra. Slutar vid 18 varje kväll, då stressar jag upp till mamma för att hämta Saga och sen hem för att möta upp älsklingen och att fixa till en middag, helst någon middag som inte tar mer än fem minuter att få fram. Sen ska Saga duscha och pang så var klockan snudd på läggdags för henne. Jag är otroligt tacksam att mamma och Patrik ställer upp utan att blinka, annars vet jag inte hur vi skulle få till det. Tack och lov får jag och Saga sovmorgon och mysstund varje morgon, annars hade jag inte grejat mina tider. Jag saknar min dotter och imellan åt känns det inte som jag träffar henne.

På kvällarna när mitt älskade barn somnat så har jag varken lust eller ork för att slå upp datorn, då är det lite kvalitetstid med hjärtat och sen har jag och mina böcker en stund i sängen innan jag somnar ovaggad strax efter tio.

Där är nog förklaringen på vart jag är nu för tiden, men oroa er inte. Jag trivs ganska bra, förutom när mitt älskade barn skriker tyst.

 

Mamma

6 november 2010 23:20

Min bästa! Min kärlek! Puss

 

Ida

7 november 2010 18:09

Så glad att du är tillbaka med bloggen! :) Har saknat den! KRAM

http://lifeisfordummies.blogg.se

 

Nettan

7 november 2010 18:14

Härlligt att få läsa lite här igen! Puss!

http://tankerummet.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bålsta var ganska nytt för mig och Camilla visade mig allt & alla. Jag var 17, eller kanske 18. Det var hemmafest. Det var Camillas barndomsvänner och där i soffan satt han, han den där killen som var lite roligare, lite snyggare, lite märkvärdigare ...

Världens och livet har precis visat oss sin sämsta sida.  Min åttaåring har nyss behövt hälsa på någonting jag ville hon skulle slippa, för alltid.    Bålsta är omskakat och många sörjer den tragiska händelse att en nioårig flicka mist livet, u...

Det var fredag, sent en fredagsnatt. Hockeyn var på och du lät hockeyn få bli öppningsfrasen på ett samtal som tre dagar senare fortfarande lever och som vänder upp och ner på hela min tillvaro. På ett väldigt bra sätt.    Vem är du? Vad kommer...

Det är inte ens en månad kvar. Inte ens tre veckor kvar. Herregud.   Det är två veckor och fem dagar. Det är nitton dagar kvar. Va vadå? Nitton dagar! Det är inte ens tjugo dagar kvar. Håll i hatten. Jag är nervös. Jag är pirrig.   Det ...

Jag har drömt om en bröstoperation så länge jag kan minnas och för 2-3 år sedan hoppades jag att det skulle bli möjligt innan jag fyller 30 och nu sitter jag här... 27år gammal och om 49 dagar händer det.   Om 49 dagar blir min dröm verklig...