Mitt hjärta skriker. Min samvete hänger över axeln på mig. Jag brister snart på riktigt.

Jag SAKNAR min dotter och jag vet att hon saknar sina föräldrar. Hon protesterar mot allt nu. Jag får inte lämna, ingen annan än mamma får hämta, när jag väl kommer för att hämra henne hemma hos mormor ska hon inte hem, då bara skriker hon. Tårarna sprutar och hon får knappt fram ett ord.

Jag har ingenting emot att jobba, jag trivs bra med det. Jag gillar det sociala, jag gillar att ha mitt. Jag tycker om att få komma ut bland folk och träffa andra vuxna, men det är inte på något sätt bättre än tid med min dotter. Och just nu finns ingen mor-och-dotter-tid. Den är som bortblåst. Vi ramlar in hemma tjugo över fem, halv sex och då ska det lagas middag men hon kräver mig till hundra tio och laga mat är allt annat än hennes plan.

Idag bröt jag ihop totalt, tårana bara spruta och jag ville mest av allt bara skrika rakt ut. Jag är trött på det här nu. Jag är trött på att behöva kämpa med mitt dåliga samvete dygnet runt. Jag är trött på att mitt mamma-hjärta skriker. Jag är trött på att behöva sakna något som ingår i min vardag. Jag är trött på att behöva bråka med Saga och aldrig få ge henne det hon vill.

 

Linda

1 december 2010 10:16

Jag känner igen situationen och lider med dig. Vill bara ge dig lite tips då man oftast inte ser lättare saker man kan göra för att ändra situationen när man själv är mitt uppe i den. Mitt tips är: Kör mat som är lätt. Kanske potatissallad och kyckling. Då kan ni hämta upp maten på väg hem, hämta dottern, äta mat lite fort och sen bara bry er om varandra. Vad gör det om dammråttorna leker i hörnen ett tag framöver? Umgås bara med henne tills hon e nöjd och själv känner att hon inte behöver mer. Om några dagar kommer hon tillbaka och kommer vara sig själv. det är inte så svårt bara man ger sig fan på att inte stressa och ta allt för vad det egentligen är.Allt behöver inte se bra ut eller vara bra jämt. Låt hemmet förfalla i någon vecka eller 2.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bålsta var ganska nytt för mig och Camilla visade mig allt & alla. Jag var 17, eller kanske 18. Det var hemmafest. Det var Camillas barndomsvänner och där i soffan satt han, han den där killen som var lite roligare, lite snyggare, lite märkvärdigare ...

Världens och livet har precis visat oss sin sämsta sida.  Min åttaåring har nyss behövt hälsa på någonting jag ville hon skulle slippa, för alltid.    Bålsta är omskakat och många sörjer den tragiska händelse att en nioårig flicka mist livet, u...

Det var fredag, sent en fredagsnatt. Hockeyn var på och du lät hockeyn få bli öppningsfrasen på ett samtal som tre dagar senare fortfarande lever och som vänder upp och ner på hela min tillvaro. På ett väldigt bra sätt.    Vem är du? Vad kommer...

Det är inte ens en månad kvar. Inte ens tre veckor kvar. Herregud.   Det är två veckor och fem dagar. Det är nitton dagar kvar. Va vadå? Nitton dagar! Det är inte ens tjugo dagar kvar. Håll i hatten. Jag är nervös. Jag är pirrig.   Det ...

Jag har drömt om en bröstoperation så länge jag kan minnas och för 2-3 år sedan hoppades jag att det skulle bli möjligt innan jag fyller 30 och nu sitter jag här... 27år gammal och om 49 dagar händer det.   Om 49 dagar blir min dröm verklig...