Min flicka är bestämd och envis dam, vilket är egenskaper jag tycker är bra och viktiga. Men när hon kryddar dom med en stor dos trots så är jag inte lika säker på att jag tycker det längre. Den här mamma-veckan började underbart, men sen hände någonting.. En morgon vaknade hon full av trots och det var självklart samma morgon som den här mamman vaknade sjuk. Ni kan ju bara gissa hur det blev? Som en katastrof redan från start. Stackars barn. Stackars mamma. Det är tur att vi kommer ihåg att påminna varandra att vi älskar den andra och att vi pussas och kramas massor mellan fighterna, mycket gos har det blivit. Själaglatt barn. Själaglad mamma.

Nu för tiden tjafsar och bråkar vi om väldigt, väldigt lite. Hon lyssnar, jag lyssnar och tillsammans brukar vi lösa det mesta. Men dom sista dagarna har vi haft otroligt delade meningar om när man ska sova, att man ska tvätta håret, att man faktiskt borstar tänderna och att man helt plötsligt vägrar äta någonting av det som serveras. Det finns stunder hon varit otroligt ocharmig, om du frågar mig!

Jag vet, hon är inte ensam. Jag är inte ensam. Det tillhör.