Min fantasiska oförmåga att älska.
Skjut mig. Häng mig. Väck mig. Sucka tillsammans med mig, åt mig. GAH!

Saga vecka. Mamma vecka. Det här är en vecka full av pussar, pyssel och trots.

Jag har kommit på en sak som får mig att överleva en vecka utan min dotter. Varje måndag varannan vecka kliver jag in på Humlan strax efter fem och hör direkt Sagas små tassande fötter närma sig hallen, hon kikar ut genom dörren till lekrummet och då.. Då lyser hon upp, ögon tindrar kärlek, hennes mjuka röst extra full av lycka ropar mamma och sen springer hon, hon springer rakt in i min famn och kastar sig om mig. Hennes armar och ben slingrar sig runt mig och hon bara myser. Och om det är möjligt så smälter mitt hjärta ännu lite mer för den här lilla flickan som är så lycklig över att få se sin mamma igen. Hade jag varit fyra år, precis som Saga, så hade jag betett mig lika dant. Vi är på samma nivå, vi känner samma glädje. Vi är lyckliga och hela, tillsammans igen. Jag pussar och bekräftar henne till tusen och bara älskar henne mer än livet. Som alla dagar.

Varje kväll innan hon somnar berättar jag att jag älskar henne och hon kryper ännu närmare och säger "jag älskar dig, mamma" och vi somnar fulla av mor-&-dotter-kärlek och två hjärtan som ler ikapp.

Tack, till jag vet inte vad, för att jag och Saga hör ihop. För att vi är mor och dotter tillsammans.

Nu ska jag vara precis sådär nördig som bara en mogen och tuff kvinna kan vara. Jag ska ägna ett helt blogginlägg åt Twilight, Bella, Edward och all magisk kärlek. Jag bli sådär löjligt lycklig och kär i kärleken. Kär i ett manus. Lycklig för att dom kan sina repliker. Tänk om hela Twilight-sagan var sann, då hade jag velat ha huvudrollen! Jag hade velat vara någons Bella. Jag hade velat ha en egen Edward som älskade mig tills döden skiljer oss åt.

Hur som helst, en fredag kväll blev jag nertjatad i soffan för att kolla på Twilight. Jag kände mig inte ett dugg intresserad, men i samma sekund som Bella faller för Edward faller jag för hela sagen. Föll för kärleken. Föll för en bra story. Kärlek, lycka och tårar - vilken tjej smälter inte för ett sånt manus? Jag gör det ialla fall. Fast jag försökte stå emot. Första filmen rulla x antal gånger, tvåan kom och rullade ännu fler gånger.. Jag väntade med spänning på trean och när det rullade på stora bioduken satt jag fängslad. En kväll fick jag för mig att beställa hem böckerna och fem veckor senare var alla fyra böcker slut. Jag gick i dvala med mina böcker. Förstod inte hur jag skulle klara av att lägga tid på att äta, sova och jobba. Varje ledig sekund läste jag. Läste halva nätterna och hela lunchen. Jag var som förtrollad. Plöstligt insåg jag att jag var på sista kapitlet i sista boken och läste några av sidorna två gånger för att boken inte skulle ta slut. Plötsligt hade hon satt en stor punkt och sagan var slut. Tårarna rann eftersom det är bästa storyn på länge. Tårarna rann för att hon, han, den, dom var lyckliga. Kanske rann tårarna för att böckerna var slut också. Jag vet inte.

I helgen var jag och såg första delen i sista filmen med mina fina tjejer, Sus & Vonkan. Kärlek till er. Kärlek till filmen. Kärlek till varma chips och avslagen fanta. Jag tänker inte säga någonting om filmens handling för det går inte att sammafatta kort och gott. Men jag grät, skrattade, och var allmänt kär i 1 timme och 57 minuter i lördags kväll. Kär i kärleken. Kär i filmen. Kär i Edward.

Forever is only the beginning.

Jag var väldigt skeptisk när jag började läsa Mia Skäringes bok "Dyngkåt och hur helig som helst" men innan jag visste ordet av var jag fast. Jag skrattade. Jag våndades. Jag grät. Åt och tillsammans med Mia. Jag kände en gemenskap med boken och ville ibland dra täcket över huvudet för att hennes ord är så lika mina. Nästan så jag skämdes. Nästan så jag njöt. Mina tankar & känslor är okej, dom är bra. Det fick jag bekräftat av en bok. Så det så. Ibland tror jag att jag är ensam med att tänka & känna så, men det är jag inte. Jippi! Halleluja! Yes! Jag känner mig en aning starkare och kan le inombords åt det jag tänker & känner. Trots kaoset. Trots galenskaperna. Ensak är inte starkast PUNKT

En vän sa "allt förutom helig passar in på dig" . Kanske, kanske inte tänkte jag och log utan vidare förklaring. För dyngkåt i hans värld är inte detsamma som i Mias. Och absolut inte i min. Jag är dyngkåt på allt och inget. Ibland på sex, ibland på gos, ibland på familjeliv, ibland på vänskap, ibland på föräldrarskap och ibland inte alls. Idag är inte alls. Idag är jag bara trött, kissnödig och har ont på fel ställe. Men helig då? Är jag helig? Ja och nej! Ibland på riktigt, ibland på låtsas. Jag är helig när jag vill. Ibland är det roligast att låta bli. Men en sak är säker, aldrig någonsin mer hemfridsknull! Min vän hade alltså både rätt och fel, samtidigt. Allt i ett. Paketpris. Ingick i.  

Jag kan starkt rekomendera Dyngkåt & hur helig som helst till många kvinnor, både mogna och övermogna. Gifta och skilda. Mamma eller ej. Det kvittar.  Läs, känn igen dig och skratta.