Jag har tydligen varit snäll i år för min kära man bestämde sig för att jag var värd en ny systemkamera i julklapp och ingen är lyckligare än jag för det.

Inte nog med att jag fick en ny kamera - jag fick välja själv på både kamera och kameraväska, fast när det gällde väskan hade min shopaholic till dotter bestämda åsikter. En rosa skulle det vara och en rosa fick det bli. Ingenting mig emot!

En perfekt julklapp - jag fick öppna ett fint hemmagjort presentkort, jag fick trängas på Media Markt med tusen andra knäppisar på Mellandagsrean, jag fick välja själv OCH jag fick även betala själv. Det är väl en snygg julklapp? Min älskling lyckades perfekt och är fortfarande nöjd med sin finfina affär :)

Nu sitter jag med min fina julklapp i knäet, ett X antal internet-sidor öppna och försöker bli en gnutta klokare på vad det är jag har köpt. Jag läser både ris och ros och inbillar mig att riset jag läser absolut inte stämmer. Det mellan ris och ros förstår jag knappt, så för att fota behöver man vara expekt på knasiga ord också. Hujedamej - håll tummarna att jag hinner lära mig den här kameran så bra att jag grejar den i sömnen innan min karl tappar den i golvet.

För er som inte vet, jag fick en kamera i födelsedagspresent för några år sedan och den hann jag knappt bli bekant med innan min karl tappade den i golvet på självaste julafton och wips så var jag utan igen, ända tills nu..

Jag tycker att en personlig lärare borde ingå i priset när man köper en sån här kamera - så det så!

min vuxenkväll höll exakt i 41 minuter, Mattias tog tven ikväll och det var väl lika bra det för på dom där ynka minutrarna hade jag inte ens hunnit till eftertexten på avsnitt ett...

så att vakna tre gånger innan 22.30 kommer hon lätt greja !

Tröstshoppar på webben ikväll, det är rea där med.. Tack & lov!

Herregud, låt december ta slut NU. När jag tänker efter så har december till största del bestått av sjukbaciller hemma hos familjen Hallberg på Åkervägen.

Nu har jag tröttnat. Jag orkar inte mer. Jag börjar ta slut på sätt och vis. Mitt tålamod för sjukdomar börjar tryta!

Det är dåliga magar, feber, kräkningar, febertoppar, snoriga nasör & hosta som bråkar. Och för att krydda det hela lite extra spökar Sagas eventulla bråck då och då.

Saga är den som stått för dom flesta sjukdagarna, men sista dagarna får jag skylla på mig själv då jag inte sammarbetar med jag över huvudtaget! Natten mellan söndag och måndag skrämde jag mig själv ordentligt, jag chokade Saga och jag tog andas ut Mattias. Jag svimmade gång på gång och kunde ha slagit ihjäl mig på badkaret. Jag skrattar mig lycklig att det gick så bra som det ändå gjorde.. Men ingen normal människa svimmar flera gånger på rad, ambulansen var här på en liten stund och någon timme senare befann jag mig på akuten i Enköping. Jag kan svära på att jag mått bättre, jag lovar att jag är snyggare utan svullnader och blåmärken. Jag lovar att jag klarar mig fint utan feber i kroppen och jag uppskattar en normalt fungerade mage betydligt mer än att inte få behålla någonting. Många frågar sig: Är hon med barn?  Och mitt svar på den är: Nej! Bra, nu har vi gjort klart det.

Och vet ni, pricken över i:t just nu är att jag inte är den ända som är dålig på Åkervägen just nu. Saga har ont i magen och en smula feber, igen.

Kan jag få be om ett under? Eller kan jag i alla fall få be om en vuxenkväll i soffan med cheddarpopcorn och One Tree Hill? Alltså, en kväll utan att Saga vaknar tre gånger innan 22.30

Håll era tummar för en sån kväll idag, jag har laddat.

Imorgon är det nyårsafton och en vecka sedan det var julafton, som man väntar och längtar efter julen och sen hinner man bara ta ett andetag så är julen över igen. Samma sak varje år, men vad gör det? Julen är underbar!

Vi hade en väldigt bra julhelg, vi firade jul med alla föräldrar-familjer. Vi åt gott, vi gav bort en massa julklappar och fick en fin hög själva. Och ungarna var mer än nöjda och det är huvudsaken.

Den här julhelgen var väldigt bra men nästa år kommer den nog inte se ut såhär. Jag orkar inte fira jul tre dagar i rad, på tre olika ställen.

Så jag håller tummar och tår för att vi har flyttat till nästa jul, nästa jul vill jag fira jul hemma hos oss. Jag hoppas vi har ett lagom stort hus där man får plats att fira jul! Vem vet, tomten kanske finns fast det inte är julafton?

På tal om jultomte.. Min dotter är BARA 3½ men hon lyckades genomskåda årets tomte och konstaterade snabbt att det var hennes pappa Mattias som var tomte, hennes ena kommentar var "Det är samma ögon som pappa har ju och jag hör att det är min pappa Mattias"

Puh, bättre lycka med tomte nästa år! :)

Idag är jag arg! Arg på livets rättvisa, eller rättare sagt orättvisa.Det är ingenting jag kan ändra på eller ens påverka en liten smula, oavsett hur mycket jag önskar.I lördags dog en mamma, det var inte en mamma jag kände, men hon var en mamma till två flickor och den lilla är sju år, och hennes storasyster går i åttan. Den här mamman var även fru till en man, en man som är pappa till två barn som behöver lappas ihop en bra tid fram över. Dom här två flickorna kommer sakna sin mamma resten av sina, långa, liv.Jag tycker det är orättvist att en vidrig sjukdom som cancer tar över människor, dödar människor och raserar människors liv, känslor och vardag. Det bränner till under mina ögonlock och värker i mitt hjärta när jag tänker på det.Det är inte okej att något sånt här händer någonsin, men veckan innan jul.. Kom igen. Den här lilla flickan behövde en jul till med sin mamma, inte behöva gråta på julafton över att mamma aldrig mer finns.Idag går mina tankar till Alice och hennes familj. Vila i frid, Marie.

Klockan var ca 11.20 när det stod Humlan på telefonen och Catrin ringer för att berätta att Saga är väldigt varm och orkeslös. Jag fattade mig kort till Linda på jobbet och sa trevlig helg och inom tio minuter var jag på Humlan och hittar min lilla tjej helt utslagen i soffan, när hon ser mig så börjar tårarna spruta och hon får inte fram ett ord. Lyfter upp henne och känner att hon är glödhet.

Vi packade ihop oss snabbt och åkte hem för att bädda ner oss i soffan, och vi hann knappt innanför dörren innan hon började kräkas.. Så min eftermiddag har gått ut på att fånga spyor, klappa varm panna och hålla under håret samtidigt som tvättmaskinen gått i ett.

Att tillägga, ibland tänker jag på hur glad jag är för att jag jobbar i Bålsta men så glad som jag var över det idag har jag nog aldrig varit.

Som många vet har det varit många turer med Saga och hennes tokiga snippa sista tiden, nu äntligen känns det som det händer någonting efter att vi träffade en väldigt bra Eva på barnspecialist mottagningen i Enköping. Hon har skickat en remiss till barn kirurgen som ska undersöka min fina dotter för bråck. Jag vet inte vad jag hoppas på, att det är bråck eller att det inte är bråck. Om det är bråck så är vi bara en operation bort för att det ska vara över, är det inte bråck måste vi fortsätta undersöka och bråka för att dom ska ta sig tid att lyssna på oss.

Snälla, håll tummarna för det bästa. Vad det än är som blir bäst..