Senaste inläggen

Av Marlie - Tisdag 29 mars 21:00
Det här inlägget är lösenordsskyddat.
Lösenord:  
ANNONS
Av Marlie - Tisdag 29 mars 08:17

Bålsta var ganska nytt för mig och Camilla visade mig allt & alla. Jag var 17, eller kanske 18. Det var hemmafest. Det var Camillas barndomsvänner och där i soffan satt han, han den där killen som var lite roligare, lite snyggare, lite märkvärdigare och framförallt mycket mer intressant än dom andra. Det var den killen jag hånglade med hela natten.


Det var den killen som 10 år senare skickar ett meddelande till mig, bara sådär. Och allting förändrades...


Det var en helt vanlig lördag hösten tvåtusenfjorton. Jag och Veronika står vid mattorna på ikea och diskuterar en svartvit zickzack-matta, som än idag hänger på samma ställe, som min telefon plingar. Jag tittar på skärmen, stannar upp och känner hur lite för många tankar springer genom huvudet. Han? Vad vill han mig? Vet han ens vem jag är idag? Kommer han ihåg mig? Eh! Lägger ner telefonen och tänker först att det där struntar jag i, jag har ju faktiskt pojkvän. Det är inte många minuter som hinner gå innan nyfikenheten tar över - vad vill han liksom? Nä, jag måste veta! Öppnar, läser, läser igen och svarar.. Snabbt är samtalet igång men dör ungefär lika fort igen när det kommer fram att jag har pojkvän. Hmm! Fortfarande nyfiken, vad ville han? Raderar konversationen och skakar av mig nyfikenheten. Inte mer med det.


Mitt dåvaranade förhållande tar slut, månaderna går och en morgon i slutet av maj tvåtusenfemton när jag vaknar har jag ett meddelande från honom, vad nu? Igen? Jag svarar och väntar spänt på att han ska vakna och prata med mig... Timmarna går sakta och jag känner mig som ett barn på julafton. Plötsligt plingar telefonen och på skärmen står hans namn. Det suger till i magen och jag känner mig mer nyfiken än vad jag någonsin gjort.


Aldrig förr har någonting känts så naturligt från första stund. Och aldrig förr har någonting varit så underligt från första stund. Är det verkligen han? Det är hans namn men det är inte han. Det är inte den han jag trodde. Han är så mycket mer än vad jag någonsin trott, tänkt eller hoppats. Han överraskar, gång på gång. Jag trodde inte han mindes, jag trodde inte han hade koll på mig, jag trodde aldrig han lagt märke till mig som jag gjort varje gång jag sett honom på centrum eller när han varit på mina jobb. Jag har spanat varje gång, jag har undrat varje gång, jag har funderat på om han ens vet vem jag är. Jag har velat säga hej, men inte vågat. Jag har spanat i smyg och tänkt att den blyg, anonyma tjejen inte får den snygga, tuffa killen. Men fel, fel fel.. Han har haft koll på mig! Han kom ihåg, han visste. Jag var inte så anonym som jag trodde och han var absolut inte den tuffa killen.


Det tog bara några ynka timmar innan jag var säker på att jag måste få träffa honom, snart. Det tog bara några ynka dagar innan jag tänkte på honom hela tiden. Det tog bara en ynka vecka innan jag fick träffa honom, och då.. då visste jag! Jag behöver den här mannen i mitt liv, han måste bli min!


Nu, snart ett år senare är han så mycket min och jag älskar honom mer än ord kan beskriva.




Tack älskling, för att du valde just mig.

ANNONS
Av Marlie - 11 juli 2015 23:27

Världens och livet har precis visat oss sin sämsta sida. 

Min åttaåring har nyss behövt hälsa på någonting jag ville hon skulle slippa, för alltid. 


Bålsta är omskakat och många sörjer den tragiska händelse att en nioårig flicka mist livet, under ruggiga omständigheter. Under omständigheter som absolut inte får hända. 



Först hoppades jag att jag skulle kunna mörka det för min åttaåring men jag insåg snabbt, det går aldrig. Det kommer med stor sannolikhet pratas om det i skolorna efter sommarlovet.

Det pratas om det, det skrivs om det, det är på tv. Det är överallt. Det är så mycket överallt.

Vem skulle jag vara om jag lät henne höra, läsa eller se det någonstans ute? Jag är en större mamma än så, jag vill inte skydda mitt barn mot världen, jag vill lära mitt barn handtera och tackla livet. Jag berättade och nu...


.. är min dotter i tusen bitar, trasig, splittrad. Hon förstår inte, hon grubblar. Hon tänker och känner, mycket. Alldeles för mycket. Alldeles för starkt. Jag står vid sidan om och är en urusel hjälp för stunden, jag har inte svar på hennes frågor och jag vet inte hur jag ska bemöta hennes livsfunderingar.

Hur ska jag kunna lova någonting man aldrig kan styra över? 

Hur ska jag kunna lova någonting jag inte har en aning om? 


Jag vägrar ljuga, men jag är rädd för hur hon ska påverkas av sanningen. Jag är livrädd att rubba hennes världsbild och tillit till människor. Jag tycker hon är för liten för att veta att världens inte bara är snäll. Jag vill inte se in i hennes besvika ögon som undrar varför inte alla är snälla. Just nu försöker jag formulera mina svar så ärliga som möjligt, men ändå anpassade för en åttaåring och samtidigt vill jag linda in det i bomull. Jag håller andan och hoppas att hennes filter filtrerar rätt och inte väcker fler frågor än nödvändigt.


Samtidigt vill jag att hon ska prata med mig, jag vill att hon ska fråga det hon undrar. Jag vill att hon ska vräka ur sig allt, utan filter. Jag vill inte att hon ska stänga några som helst känslor och tankar inom sig, jag vill vara hennes bollplank. Alla dagar, alla veckor, alla år. En av livets svåra balansgångar... 


Vad säger man till sin flicka när hon bönar och ber om att inte behöva dö redan.

Vad säger man till sin flicka när hon frågar om jag eller hennes pappa någonsin kommer döda henne.

Vad säger man till sin flicka när hon med tårar i ögonen och en klump i magen frågar om hon kommer få lära sig alla mattetal innan hon dör? 


Min älskade flicka. Du har många, många år kvar att leva, du ska inte dö redan. Jag eller din pappa kommer aldrig någonsin döda, eller skada dig. Och självklart, självklart ska du få lära dig alla mattetal innan du dör. 

Jag har sagt det tusen gånger och kommer säga det miljoner till, men det hjälper henne inte just nu. Hon är rädd för att dö på förtid och mitt hjärta blöder. 


Fan ta livet, ibland!

Av Marlie - 1 juni 2015 22:55

Det var fredag, sent en fredagsnatt. Hockeyn var på och du lät hockeyn få bli öppningsfrasen på ett samtal som tre dagar senare fortfarande lever och som vänder upp och ner på hela min tillvaro. På ett väldigt bra sätt. 


Vem är du?

Vad kommer du ifrån?

Vad gör du med mig? 


Du får mig att le. Du får mig att skratta. Du får mig att undra. Du får mig att längta. 


Du har alla rätt. Du är alla rätt. Du säger alla rätt. 


Våra sms är något nytt. Det har aldrig varit så enkelt med någon annan. Vi har pratat i några dygn, men det känns som vi aldrig gjort annat. Känslan när ditt namn kommer upp på telefonen... jag har svårt att hålla tillbaka mitt leende. Hur kan en människa göra ett sånt otroligt bra och starkt intryck bara genom text? Hur är det möjligt? Har jag blivit helt knäpp? Nej, jag har inte det. Jag tror faktiskt bara jag låter mig själv leva och bli förtrollad av någonting som kan bli bra...


Av Marlie - 11 november 2014 21:48

Det är inte ens en månad kvar. Inte ens tre veckor kvar.

Herregud.


Det är två veckor och fem dagar. Det är nitton dagar kvar. Va vadå? Nitton dagar! Det är inte ens tjugo dagar kvar.

Håll i hatten. Jag är nervös. Jag är pirrig.


Det är omöjligt. Jag har drömt om det här i hela mitt liv. Typ. Och nu är det nitton dagar kvar.


Jag drömmer om misslyckade bröstoperationer.  Jag googlar tuttar fler gånger per dag än vad alla killar på jobbet tillsammans gör på ett år. Jag läser allt jag kan komma åt. Bra och dåligt. Jag mailbombar min kirurg.


Vad är jag rädd för? För stora bröst! För små bröst! För hängiga bröst! För höga bröst! För putiga bröst!

Vad längtar jag efter? Stora bröst. Fasta bröst. Hellre för höga än för låga. Putiga från något runt? Omöjligt.

Som ni märker finns det inte en ända logisk tanke just nu. Det snurrar på bra i huvudet och jag ser verkligen fram emot det här med skräckblandad förtjusning. 


Dom två största och egentligen ända beslut i det här är kvar - vilken typ av inlägg och vilken storlek!

Nu undrar ni, vadå? Ska du operera dig om inte ens tre veckor och det där har du inte bestämt än? Nix, inte alls faktiskt.


För och nackdelar. Ja, det finns. Massor, av båda två.


Allergan VS Mentor.

Den svåraste, tuffaste och mest långdragna match i hela mitt liv.


Storleken? Den lilla, sista pusselbiten faller på plats när jag bestämt vilken typ av implantat. För jag har ett hum. Tack och lov.


Och inte nog med nya bröst. Vi inför nya rutiner här hemma. Från och med sjunde decmeber kommer mitt lilla barn, min Saga, sova i egen säng. Hon sover för nära för att få sova med sin nyopererade mamma full av stygn och svullna bröst. Men oj vad det känns knasigt att hon ska börja sova i egen säng, i eget rum efter 7,5 år.



Av Marlie - 12 oktober 2014 22:50



Jag har drömt om en bröstoperation så länge jag kan minnas och för 2-3 år sedan hoppades jag att det skulle bli möjligt innan jag fyller 30 och nu sitter jag här... 27år gammal och om 49 dagar händer det.

 

Om 49 dagar blir min dröm verkligen och... jag får nya bröst. jag får nytt skal. jag får nytt självförtroende.

 

Jag har tänkt och velat det här SÅ länge. Och för några veckor sedan började jag tänka och fundera igen, och det här gången började jag läsa mer än vad jag gjort någon gång förut. Jag frågade runt och fick två namnet på två kliniker som jag läste på om men min magkänsla sa ganska direkt vilken jag skulle vända mig till. Jag började känna att en operation innan sommmaren kanske kan vara något. Eller kanske nästa vinter. Jag kände mig nyfiken och bestämde mig för att ringa Proforma för att bara snudda vid det här, lite mer på riktigt! Och kanske boka in en konsultation. Tjejen i andra änden hade en operationstid redan i slutet av oktober. Ehm! Lugn & fin! Vadå, är det inte väntetid på sånt här? Och hade det inte varit för jobbet hade jag blivit opererad om 2-3 veckor.

 

Jag fullkomligt bubblar av tankar och känslor. Stundvis kan jag inte tänka på någonting annat och min... ehm, vad han nu är, får stå ut med mitt tjat och kommer antaligen ha lessnat på mina nya bröst innan dom ens finns. 

 

Jag är nervös. Jag är glad. Jag är spänd. Jag är förväntasfull. Jag är rädd. Jag är nöjd.

Jag är allt, allt på samma gång. Men mest av allt är jag lycklig över att jag har vad han nu är, min underbara familj och mina fina vänner vid min sida, för jag kommer behöva dom båda psykiskt och fysiskt under min resa.

 

 

 

/M.     


Av Marlie - 2 oktober 2014 21:43

"jealousy only eats up your beauty. have more faith in yourself,

you got something that other people don´t"

 

 

Det finns en känsla. En känsla jag tyvärr känner allt för väl. En känsla jag skulle vilja göra slut med för gott. 

Eller två känslor. Eller tre känslor. Det var tre känslor, som kom in i mitt liv för några år sedan, hand i hand och dom släpper inte taget om varandra. Eller om mig. 

 

Dom här känslorna presenterar sig som dålig självkänsla, osäkerhet & svartsjuka. Jag försöker gång på gång putta bort, förtränga och ignorera. Men den där svartsjukan är segare än.. allt! 

 

Vem sa att jag var tjejen med ett normalt förhållande? Nä juste, ingen. För det fanns inte nää. Jag har varit tjejen som man höll hemlig, i flera år. Jag har varit "den andra tjejen". Jag har varit tjejen i mängden. Jag har varit tjejen som var så enkel att bedra. Hade jag testat på ett normalt förhållande? Nä!

 

Hur ska man då förstå. Hur ska man då tycka om. Hur ska man då acceptera. Sig själv.

När man aldrig fick räcka till. När man aldrig dög till. När man aldrig var bra nog.

 

Hur vågar man släppa in någon? Hur gör man för att duga? 

Varför ska det vara så svårt att ge en ny människa en chans, en naken & ärlig chans? 

Det är så lätt att döma en hel värld. Det är så svårt att lita på en person. Varför?

 

Jag vill ju bara vara tjejen med det normala förhållandet och den charmiga svartsjukan. 

 

Godnatt.

Och glöm inte bort, ingen människa behöver vara den andra lik. 

Av Marlie - 29 september 2014 19:13

"Tränar du mycket!? Du ser fit ut!" 




 


Hemmaträning! 

  

    

Om mig och bloggen

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2016
>>>

Nyaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Läsvärda bloggar

Hur många läser bloggen?

Följ bloggen

Följ den nakna sanningen om mitt liv med Blogkeen
Följ den nakna sanningen om mitt liv med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se