Pang. Bom. Krasch.

Ibland händer någonting oväntat, men ändå väntat. Någonting man kunde räkna ut, men inte vågade hoppas. Jag ler och skakar på huvudet. Jag vet hur det var, men inte hur det kommer bli. Det vet ingen. Absolut ingen. Därför måste man våga, man måste kasta sig in saker, man måste hoppa och hoppas. Det är min filosofi.

Den dagen jag dör så ångrar jag hellre det jag gjort än våndas för det jag aldrig vågade. Ingen kommer ihåg en fegis.

Lycka. Kärlek. Värme.  

Idag är en sån där konstig måndag. Ingen som bryr sig om jag inte kommer hem. Ingen som väntar på mig. En måndag utan måsten. Jag slutar 17.00 och känner knappt att jag har bråttom hem. För vad har jag bråttom till? Ingenting! Ingen fin dotter att hämta, ingenting bestämt. En konstig känsla, en känsla av tomhet. Vad nu? Vad gör man?

Utan dotter. Utan kärlek. Med vänner.

Hem, slänga i sig lite middag för att packa in grovsoporna i bilen, iväg, slänga dom. Hem till bästa Sus, ett glas av vårt tradionella måndagsvin, skitsnack. Svära över att barnen är borta, igen, för en vecka. Sakna. Längta. Hata läget.

Bästa Anki ringde och frågade om vi skulle sola. En bra idé. Självklart. Absolut. Tvätta bort sminket, kasta sig i bilen, snacka lite skit. Svära över vilken kass måndag det är, igen. Strippa av sig kläderna, lägga sig ner och på med ögonkopparna, slumra en stund. Poff, 30minuter senare. Lite mer färg, lite mer energi. Tack för en bra ide hjärtat.

Jag har haft en bra dag trots att det är skitmåndag.

Vilka ord kan man använda? Vilka ord får man använda?

Jag ler stort på utsidan, men mitt hjärta gråter och min själ skriker.  Varför?

Många människor älskar sina barn mer allt. Många människor väljer bort sina barn.

Många människor kan kombinera föräldrarskap med egentid. Många misslyckas.

Vad är gränsen för vad? Vems regler ska vi följa? Ingens. Alla får skapa sina egna utifrån sina barn och sitt hjärta.

Många lyckas. Många lyckas inte. Enligt min åsikt.

Människor som prioriterar sig själv framför sina barn har jag ganska svårt att förstå. Jag förstår inte hur man aktivt kan välja att göra någonting som gör sina barn illa och sig själv lycklig. Är man som förälder inte lycklig när ens barn är lyckliga? Mår man inte dåligt när ens barn tar skada av någonting? Av någonting man själv orsakar, dessutom. Skamligt. Pinsamt. Osmakligt. Idiotiskt. Vidrigt. Äckligt.

Ibland behöver en människa göra val som kanske inte är det bästa för sig själv, sina barn, sina nära. Men det finns val som nödvändiga, som är avgörande för livet. Det finns gånger man måste såra för att i längden kunna älska ännu mer. Men för nöjdes skull? Nä, sällan. I min värld finns det inte. I min värld spelar man inte på sina barns känslor.

Det här är min åsikt PUNKT

Julafton. Julmat. Julmust. Julgodis. Julklappar. Jultomte. Julstrumpa. Julkalender. Julgran. Julpyssel. Julmys. CHECK!

Vi hade en väldigt lugn och skön julafton uppe hos mamma igår. Ungarna var glada och nöjda över jultomten & julklapparna. Dom brydde sig desto mindre om godis & mat. Jag hittade egentligen aldrig någon julstämning, men hade en otroligt bra ändå. Jag njöt av att ungarna hade det tipptopp.

Juldagen hos pappa. Saga röjer sönder sig själv, morfar, Marie & huset. Pust. Ge mig luft. Hur orkar hon? Hur står pappa ut? Eloge till honom & Marie!

Som jag säkert nämnt tidigare så var det delvis mitt samvete som köpte julklappar till min dotter i år, bra eller dåligt? Smaksak. Jag känner mig nöjd och hon är mega nöjd med sina julklappar - dubbellycka. Perfekt.

Jag har tydligen också varit snäll i år. Jag har fått julklappar. Några här och några där. Lite smått & gott. Tack alla fina människor som tänker på mig & min underbara dotter. <3 Jag har bland annat fått tre ljuvliga armband som är mer än bara armband, dom är känslofulla. Dom är fulla av omtanke & vämre. Dom är personliga & jag älskar dom.

Det är femtonde december idag och det betyder att det är jul innan vi vet ordet av. Jag har alltid älskat julen och kommer antagligen göra.. Men i år ska jag göra någonting annorlunda, jag ska fira jul som singel. Jag ska fira jul som ensamstående mamma. Jag ska fira jul med familjen utan familj. Jag vet inte hur man firar jul ensam i ett fullsatt rum.

Vilken konstig uppesittarkväll. Vilken konstig julmorgon. Vilken konstig julafton. Vilken konstig paketutdelning.

Allt kommer vara konstigt & annorlunda om man jämför med vad jag är van vid, dom sista fem jularna har jag firat tillsammans med det som en gång var min familj. En mamma-pappa-barn-jul. I år blir det en mamma-barn-jul.

Jag & Saga är vår alldeles egna lilla familj, men jag vet inte om jag är beredd på att fira en familjedag, en högtidsdag, en julafton utan familj-familjen, utan kärn-familjen.

Pust! Gah! Suck!

Läskigt och oläskigt.

Bra och obra.

Mysigt och omysigt.

Hej & hå. Jag låter som en riktigt bitterfitta men det är jag verkligen inte. När min kärn-familj sprack bestämde jag mig för att vara singel och jag trivs väldigt bra med det. Jag har inte tid för mer än mig själv och min dotter just nu. Jag vill ha det så. Jag vill ha vår och min tid, ingen annans. Jag vill inte vara kär, behöva ta hänsyn och dela med någon. Jag är ego-Marlie & ego-mamma nu! Jag är min styrka, Saga är min kärlek, och tillsammans är vi är oslagbara.

Den största anledningen till att jag inte är beredd på att fira jul själv är för att jag inte vet hur man gör. Vid speciella tillfällen saknar jag någon vid min sida..

PUNKT

HISSEN - Årets julkalender! Jag tycker den är charmig, mysig och kärleksfull.

Jag är 24år och stolt över att jag inte har missat ett enda avsnitt.

DISSEN -  Gräset är grönt! Träden är bruna! Asfalten är grå! Ge oss snö, nu!

Det är ju för fasiken åttonde december nu.

Sedan jag blev mamma har jag haft otroligt stora krav på mig själv och julen. Exakt allt ska vara perfekt, och då menar jag allt. Nystädat hela tiden. Julgardiner, tomtar, julöverdrag på kuddarna, ljus i alla rum. Nybakat varje helg. Hemmalagad julmat. Hemmapysslade tomtar. Hemmagjort pyssel. Hemmabakat julgodis. Hemmaplanterade blomgrupper. Absolut ingenting köpt. Absolut ingenting enkelt & smidigt. Allt ska göras hemma, från noll. Punkt.

Men vem sjutton säger att det är den perfekta julen? Jag har ändrat mig. Tomtarna från Rusta, Mor Annas pepparkakor och köpta köttbullar fungerar också, hur bra som helst. Första & andra advent har gått utan att jag bakat en grej. Jag har inte ens pyntat klart adventsljusstaken som står på mitt vardagsrumsbord. Somliga undrar nog vem jag blivit? Jag har världens bästa svar - jag börjar bli mitt jag. Jag känner ett lugn jag saknat mycket och länge.

Saga älskar sin mamma utan tolv sorters julgodis, utan hemmarullade köttbullar. Hon kommer älska alla sina julklappar trots att dom kommer slås in i samma papper och inte fjorton olika. Det har jag kommit på, så det så.

Självklart ska mitt barn få göra pepparkakshus, julgodis och hjälpa mamma pynta granen. Självklart har vi jul hemma. Självklart har vi julblommor och fina julstjärnor och stakar i våra fönster. Och det är precis perfekt och lagom för oss. Lagom mycket för att hinna med mys, bus och lek i juletider och inte bara stressa omkring och runt.

Jag är nöjd och en aning stolt över mig själv. Jag kommer ha en bra jul, utan krav.