Senaste inläggen

Av Marlie - 15 februari 2011 21:06

Än så länge har jag inte bestämt mig, men jag har lite tankar på att byta lösenordet på min blogg igen och sen inte dela med mig till någon. Jag hittar inte rätt ord för att beskriva känslan i mig när människor ber om lösenordet och jag delar med mig av det och sen visar det sig att dom endast ville ha det för sin nyfikenhets skull. 


Jag kräver inte att ALLA ska kommentera alla inlägg jämt och ständigt, för det är jag själv urusel på.. Men jag bara får en känsla av att ni är några som egentligen inte bryr sig så mycket om själva innehållet i inlägget eller om mina känslor, ni var bara väldigt nyfikna på att få läsa. Ni tyckte det var intressant med låsta inlägg och jag tycker det är läskigt.. Att ni låtsas vara mina nära & kära, men utan ett ord när jag faktiskt behöver ett.


Hur som, det visar sig om jag byter eller ej.. Och då är det meningslöst att be om det. 

ANNONS
Av Marlie - 15 februari 2011 20:57

Imorgon är det dags igen.. Nu ska jag sluta tugga mat för en tid, imorgon åker nämnligen Allevo produkterna fram igen! 


Jag är allt annat än laddad men det måste hända någonting! Jag börjar bli less, på riktigt. Det är bara jag som kan göra någonting åt det och det handlar inte om att motivationen ska hitta mig, snarare tvärtom.. Jag måste hitta den och jag vet att den finns där inne. Jag hittar den ganska enkelt när jag väl har tagit ett beslut. När jag stod på Obbe idag tog jag mitt beslut om Allevo, och vet ni vad min belöning är? Att jag slipper Obbe! Och det är mycket värt, vill jag lova.. Jag är SÅ förbannat trött på Obbe, jag har nästan lust att slänga ut honom men är rädd att jag kommer förtränga honom då och då tappar jag nog bort Allevo till slut också och det vore ju dumt :) 


Lycka till på mig, jag kan och vill det här.. Heja heja :) 

ANNONS
Av Marlie - 14 februari 2011 22:16

Idag fyller världens finaste Amelie 18 år! GRATTIS bästaste du! <3


Kan någon förklara för mig var alla år tagen vägen? Jag minns så väl när jag följde med Marie till dagis för att hämta tjejerna, på småbarnsavdelningen.. Tjejerna var så små, Sofie var snudd på bebis.. typ. Och Amelie var nog världens snällaste unge, man märkte knappt av henne, hon sa varken bu eller bä om någonting. Hon bara var, och var nöjd med det. Jag är stolt och glad i hjärtat över hur den där lilla tysta, försiktiga flickan har vuxit upp till en så stark och underbar person, en fin tjej med hjärtat på rätt plats. Men... Jag måste hunnit fylla massor på något underligt sätt om hon fyller 18 år idag?! :) Tiden springer ifrån mig och det sägs att ju äldre man blir ju fortare går åren.. Hur ska jag då hinna med om tio år?


Saga är så arg och besviken på att vi inte åkte till morfar och Marie idag för att fira Amelie, så jag kan lova att hon är laddad till tusen för att få åka på 18års kalas hos Amelie snart :) 


Amelie min skrutt - jag älskar dig och är rädd om dig, tänk på det! :) 


Av Marlie - 14 februari 2011 22:05

Det drar ihop sig.. På torsdag ska vi till läkaren för Sagas tokiga snippa/ljumske och jag har varit ganska cool med det fram tills typ idag. Herregud, min skrutta har någonting där som absolut inte ska vara där.. Nu tror dom att det är ett bråck och det är lätt åtgärdat, så egentligen ingenting att oroa sig för. Men jag är inte mer än en harig mamma med ett stort, oskyddat mammahjärta, klart man hinner tänka sjuhundra elva knäppa tankar om allt och inget. Hur många gånger har jag inte kommit på mig själv med tanken "tänk om.."? 


Jag vet exakt hur töntig jag är, jag behöver ingen som tillrättavisar mig och jag behöver absolut inga "det är ingen fara med Saga, det kommer gå så bra så", för jag vet att läkarbesöket kommer gå hur bra som helst, min skrutta kommer vara världens bästa och hon har ingen döende sjukdom så allting kommer gå hur bra som helst! :) Jag är bara en smula överbeskyddade ibland och självklart hoppas jag, precis som alla föräldrar, att ens barn klarade sig ifrån allt vad sjukdomar och tokigheter är! 


Jag återkommer på torsdag!

Av Marlie - 14 februari 2011 21:44

Ibland är jag arg. Arg på allt. Arg på inget. Imorse var en sån morgon.. Jag var arg, ledsen och förbannat på ALLT. Mitt humör var hemskt och ingenting hjälpte för att stoppa det.. Ibland undrar jag vad som flyger i mig, jag blir så fundersam på vad som egentligen kan hända med en utan att man kan påverka det och utan att man egentligen vet varför.. Men en sak kan jag lova, imorse hade jag verkligen inte velat vara gift med mig. 


Det var ingen så kallad "alla-hjärtans-dag-stämning" här hemma imorse inte, snarare tvärtom. Stackars Mattias! Stackars Saga! 


Och på tal om alla hjärtans dag.. Det är en dag jag aldrig har förstått mig på och kommer nog aldrig göra, det är så.. överdrivet? överskattat? Ja jag vet inte, välj själv! En av mina kloka vänner hade dock en bra tanke om den här dagen, hon menar på att det är en ganska fin dag som påminner oss om att stanna upp och mjuta lite av kärleken runt omkring oss, stanna upp och visa att vi faktiskt älskar, för det är barnsligt lätt att ta någon för givet och glömma bort den fina kärleken i en stressig vardag och jag tänker absolut inte säga emot min vän, men jag tänker heller inte ändra syn på just "alla hjärtans dag".

Av Marlie - 7 februari 2011 21:30

I fredags satt jag på jobbet och sa till June att jag var sugen på att göra någoting nytt med mitt hår.. Jag suckade lite över att jag var less på det gamla vanliga.. 


Så i lördags fick jag ett ryck - jag skulle ha lugg, på en gång! Jag & Veronika hade fått i några drinkar, var partyklädda och halvsminkade när vi springer över snövallarna hem till henne för att klippa lugg på mig innan vi drog på Rilles :) Jag är SÅ NÖJD! :) 



Bildbevis


      

Av Marlie - 7 februari 2011 21:16

I lördags var det min och Veronikas kväll, igen! :) Fast den här gången var det en spontan-grej men vad gör det? Med Vonkan har jag alltid roligt! 


Jag kände efter jobbet i lördags att jag var en smula partysugen och Veronika nappade ju självklart på en gång och efter lite övertalning från hennes sida vad vi på gång.. Dator, alkohol, kläder & smink till en förbannelse i vårt badrum gjorde oss i form för en kväll på Rilles! Vi övervägde länge & väl ifall vi skulle dra på Garbo men jag ångrar mig inte en sekund att vi blev hemma i lilla Bålsta. :) Vi mötte upp Bengan och hennes syrra på Rilles och sen dök Stefan upp, och vi träffade en hel del andra välbekanta ansikten också.. :) Många brukar gnälla på Rilles och lilla Bålsta men inte jag för våra partykvällar på Rilles är alltid lyckade! :) Och jag måste ju tillägga, det är få som festar så bra som jag, Vonkan & Bengan ;D 


Jag är redan ruggigt partysugen igen och längtar tills vi får dansa loss nästa gång :) Men, påminn mig dåå... Inte så mycket sprit! ;)

Av Marlie - 4 februari 2011 22:01

Det är riktigt tungt just nu. Jag får inte ihop det. Vår vardag är bokstavligt talat skit! Jag är slut.


Det känns som jag släpar omkring på ungefär ett ton dåligt samvete och jag klarar det snart inte mer. Jag vet att livet som förälder är en ständig balansgång, ett oavbrutet experiment och ibland ett riktigt virrvarr av känslor! Jag vill inte påstå att det det är svårt att vara föräldrar, egentligen är det en ganska enkel roll att vara mamma och jag älskar det mer än mycket annat. Konsten är att få ihop rollerna, för man är sällan bara mamma. Det krävs att man ska vara så mycket mer, att man ska räcka till på fler håll.


Jag har precis insett en sak, jag räcker inte till. Jag har för få timmar, en arm för lite och ett stor kaos inombords. Det går utför. Jag har stannat upp i livet och försöker njuta mer, jag försöker vara mindre krävande än vad jag en gång varit. Jag har insett att en smula damm eller lite oreda inte gör att världen går under. Men jag blir väldigt stressad av det! Jag har lärt mig att Sagas strumpor inte behöver matcha tröjan perfekt, eller att mössan och vantarna måste ha samma färg. Men jag gillar det bäst så!


Jag är en perfektionist utan dess like när det kommer till många områden och det är ingenting att vara stolt över, jag hatar det och kan i mellan åt kämpa riktigt ordentligt med mig själv, utan att någon ens vet om det. Det viktigaste är inte hur det ser ut, det är hur det känns. Och nu känns väldigt mycket dåligt. Jag stressar på morgonen, jag skyndar på Saga med allt varje morgonen. Jag stressar efter jobbet, hem till mamma för att hämta en dotter som aldrig vill bli hämtad, vi blir osams och skyndar hem för somliga dagar slänga ihop en middag på två röda för att Saga är så hungrig och ledsen eller om hon redan ätit så behöver jag slänga ihop mat till mig & Mattias samtidigt som hon gör allt för min uppmärksamhet. Vi hinner knappt äta klart innan det är dags för kvällsrutinerna (som för tillfället inte existerar här hemma), vi stressar runt för att hon ska komma i säng i så skapligt tid som möjligt. Jag hinner inte med min egen dotter, jag hinner inte njuta av henne. Just nu hinner jag bara uppfostra, tillrättavisa och samtidigt hålla ihop mig själv. Ikväll håller jag inte ihop, tårarna rinner och jag känner mig så maktlös. Jag känner mig knappt som en mamma för tillfället och en bra mamma är det sista jag är just nu. 


Jag behöver hitta rutiner och vårt sätt på att få det att gå ihop, men jag vet inte hur. Det går hela tiden åt fel håll och det äter upp mig inifrån. 

 


Om mig och bloggen

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2016
>>>

Nyaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Läsvärda bloggar

Hur många läser bloggen?

Följ bloggen

Följ den nakna sanningen om mitt liv med Blogkeen
Följ den nakna sanningen om mitt liv med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se