Du springer aldrig ifatt,
när jag väl är där
jag vill inte tänka framåt
men är livrädd att fastna här
nu kan det vara för sent
att säga som det är

Vi testar nya vägar
som aldrig tycks ta slut
vi har försökt att fånga den andra
men aldrig nått ut
jag vill ha en sista chans
så jag säger det rakt ut

Och jag vill ha dig nu
som jag hade dig förut
jag vill ha dig nu
som jag hade dig förut
jag vill ha dig nu
som jag hade dig förut
jag vill ha dig nu
som jag hade dig förut

när dagarna blir till kväll, när kväll blir till natt och det är svart då behöver jag en lång spellista med winnerbäck eller en bok för stänga av mig själv.

jag skulle vilja sätta ord på hur jag mår. jag vill kunna beskriva känslan som bor inom mig och klumpen som har bosatt sig i mitt bröst.

det är så mycket som snurrar. det är så ofantligt många orsaker till att jag mår såhär, men den största är saknad.

det är inte såhär det ska vara. jag vet exakt hur jag vill leva mitt liv. jag ska bara lyckas dela med mig av det, till rätt själ. min själ behöver det. min själ behöver få skrika rakt ut vad jag känner och vad jag vill.

jag räknar timmarna.

Snälla världen. Rädda mig.

Hjälp mig nu, när jag behöver.

Tankarna snurrar och dom två sista nätterna har jag drömt om allt. Drömt om mig, dig, ett liv. Jag är verkligen med i drömmarna, jag minns dom i detalj och jag vet precis hur jag vill ha och leva mitt liv.

Såhär förbannad trodde jag inte att jag kunde bli. Det verkligen kokar i hela mig, jag känner hur klumparna i halsen och magen bara blir större och större.

Jag har väldigt mycket med mig själv och mitt just nu, jag orkar egentligen inte lyssna på andra. Det kanske låter egoistiskt men jag klarar det inte. Inte just nu.

Men ikväll gör jag det, jag lyssnar på en person. Som jag vet inte mår jätte bra, jag vet att h*n har haft det ganska tufft. Men att det var såhär illa gör mig så arg, ledsen, besviken och illamående.

Ett sånt här beteende är aldrig okej, det får man aldrig acceptera. Som människa är man värd så mycket mer och jag vill få dig att inse att du är bäst. Du är för bäst för att behöva bli behandlad såhär. Det som händer är olagligt och jag vet inte vad jag ska ta mig till.

Jag har många tankar och känslor att dela med mig av. Jag har tänkt så mycket sista dagarna. Jag har kommit på saker om mig själv och andra. Jag har försökt bena ut mig själv och alla känslor som bara kokar inom mig. Och jag har faktiskt kommit en liten bit på vägen, jag har insett vad jag själv gjort. Och varför jag har gjort så.. Och på onsdag ska jag få hjälpa att reda ut allting ännu lite bättre. Det ser jag fram emot.

Igår satt jag länge med ett word-dokument och bara skrev. Och om jag får säga det själv - det blev bra. Jag förstår mig på dig, mig och oss lite bättre nu.

Jag är jätte stolt över mig själv och den självinsikt jag lyckats skrapa ihop sista veckan/veckorna. Det har och kommer hjälpa mig, långt!

Jag drömmer, fantiserar och tänker.

igår kväll hände någonting med mig, det händer någonting i mig och jag är totalt förvirrad.

allt mitt arga bara gick ur mig, precis som när luften går ur en ballong. jag hade så mycket jag ville få ur mig, men det ända som kom ur mig var tårar. jag grät helt hysteriskt, jag grät som ett barn. det var svårt att andas och ännu svårare att prata.

till slut fick jag ur mig någonting, jag lyckades förklara att det var ungefär såhär jag mår. att jag håller på gå sönder. ramla isär. gå i tusen bitar. 

allt det arga är helt borta men jag upplever andra känslor. och jag vet inte vad som är lättast?

igår bröt jag ihop, på riktigt. tårarna rann och rann och dom rinner fortfarande, tolv timmar senare.