nu jäklar, nu ska jag lappas ihop. sakta men säkert. det kommer riva sönder mig, det kommer vara som om att hälla citron i öppna sår.. gång på gång. men jag vet, långt in att det kommer vara värt det.

.den artonde augusti händer det.

Vad händer med mig? Varför händer det här med mig? Om jag, eller någon annan kunde förklara för mig vad som händer just nu. Men det är för mycket begärt, jag kan inte förklara min känsla. Jag jobbar hela tiden med mig själv. Jag kämpar ständigt. Jag är glad på utsidan, insidan ser desto värre ut. Insidan är.. grå, tom, ängslig, rastlös och uppriven.

Jag tar en dag i taget och hoppas på det bästa. Jag ler och torkar tårarna i smyg. Jag ignorerar mig själv, jag struntar i vad och varför. Jag låtsas vara glad och må bra, för det är enklast. Det var om inte annat det enklaste, men nu rasar min vägg. Någon har dragit bort mattan under fötterna på mig och min mur är trasig. Alla ser igenom mig, alla kan läsa mig som en öppen bok numera och jag är blottad. Utan att jag sa okej.

Imorgon ska min fina mamma ringa det där samtalet och rädslan gör mig panikslagen. Rädd för att göra bort mig. Rädd för att behöva skämmas. Rädd för att det som jag varit med om inte är skäl nog till att få må dåligt.

Jag vill känna mig hel, om än bara för en liten stund. Jag vill le på riktigt, bara en gång till.

inatt är det jag & winnerbäck.

Sånt här måste göra vem som helst på bra humör =D

Livet är fullt av förändringar och överrasknigar. Det händer nya saker varje år, varje vecka och varje dag. Dåliga och bra. Av varje förändring blir man en erfarenhet rikare och det är ingenting att tacka nej till. Både dom bra och dåliga lär oss en liten del av livet. Det är våra förändringar och erfarenheter som skapar våra facit. Det som fyller ut våra ryggsäckar och gör oss en aning klokare.

När förändringarna väl händer och är dåliga så tycker vi synd om oss själva och vill bara dra täcket över huvudet, men när förändringarna är bra lever vi livet som aldrig förr och njuter fullt ut. Men för att kunna njuta av det bra måste vi uppleva det dåliga. Glöm aldrig att allt som händer formar dig till den underbara person som just du är.

I mitt liv händer det en del mest hela tiden, och jag tycker om det. Jag gillar att vara sysselsatt och tycker det är roligt när det händer saker jämt och ständigt. Jag tror på den här sommaren och jag tror på framtiden. Jag känner mig glad och full av massa positivitet. Mina förändringar och överraskningar just nu är bra och livet bjuder på sina bästa stunder.

Men någonting saknas...

Idag är det födelsedag i Bålsta och det är världens bästa Mikael som fyller år.

Jag är så glad att just min moster är gift med den här mannen, annars hade jag inte haft honom i mitt liv. Han är en väldigt fin vän och alltid ett otrolig stöd. Han har ett stort hjärta och tvekar inte en sekund när någon i hans närhet behöver hjälp, en axel att gråta emot eller någon att skratta med. Han är den absolut bästa för min moster och det lyser kärlek, jag blir varm i kroppen av se och höra dom. Jag älskar att vara en del av deras liv, jag älskar att dom är en stor del i mitt liv och jag skulle tycka min vardag var väldigt tråkig utan dom.

Världens största GRATTIS på födelsedagen Micke!

Jag älskar dagens födelsedagsbarn! :)

I helgen fick jag veta en sak som gjorde mig så oerhört förbannad, arg och ledsen. Egentligen vet jag inte varför ... Det här gjorde det ännu mer klart för mig, den här människan är inte normal. Den här personen har inte ett normalt tankesätt och verkar absolut inte kunna se sina egna brister.

Jag hatar att det kunde påverka mig så mycket som det gjorde, jag har försökt blogga om det sedan i söndagskväll men det har inte gått. Jag har inte kunnat sansa mina ord och mig själv. Jag är inte ledsen och arg som personer, det är ingenting som påverkat mitt humör på det sättet, men jag känner mig ledsen och förbannad för att den här personen inte verkar se sina misstag och brister, kanske egentligen känner lite mer frustration än någonting annat.

Jag klarar inte personer som höjer sig själva till skyarna och klankar ner på andra människor för någonting dom gör, som man själv gjort precis lika dant.

Idag är det dags för Bålstas treor att få springa ut, det är idag det händer. Det är idag alla har vita kläder & kostym, blommor & gosedjur runt halsen och champangeflaskan i handen. Det vimlar av folk i centrum, alla går med blommor i handen, alla är uppklädda och har ett stort leende på läpparna, på väg ner mot skolan där deras stjärnor gått i tre år. Dom är stolta över sina barn, barnbarn & vänner som idag äntligen ska få ta studenten.

Jag blir full av känslor när jag ser alla blommor, alla blågula band och alla vita klänningar. Jag njuter så mycket med dom här människorna, och känner mig så glad för deras skull. Att deras dag är här, för min var den absolut bästa och det vet jag att dom här också kommer känna.

Jag är verkligen så full med minnen & känslor.. Jag minns hela dagen i detalj och skulle inte vilja göra om någonting, den var så jävla bra och jag hade så otroligt roligt från morgon till natt.

GRATTIS alla studenter 2010! Njut nu, för det här är verkligen er tid :)

Just nu är jag fulladdad med ord som helst av allt skulle vilja skrivas ner, men jag kan inte. Jag kan inte skriva dom öppet eller bakom ett löseordsskyddat inlägg, det är ord som inte lämpar sig för någons öron och jag skulle aldrig riskera att dom orden når ut till den berörda personen. Då skulle livet gå i hundra miljoner bitar.

Ett ord bjuder jag på, ordet längtar