Inlägg publicerade under kategorin Jag tycker, tänker & känner

Av Marlie - 25 april 2011 22:39

Jag kan inte i min vildaste fantasi föreställa mig känslan av att förlora en förälder. Jag vägrar tänka tanken, jag vågar inte tro hur det kan kännas. Jag vet hur ont jag hade i hela mitt hjärta den dagen min farfar gick bort.. Mer ont än så vill jag aldrig någonsin få!

 

Men naturen har sin gång och dom flesta förlorar sina föräldrar. Min mamma har gjort det, min pappa har gjort det. Och nu har en annan nära vuxen till mig förlorat sin mamma. En rar liten mamma som blev sjuk, och det small det till och hon vart riktigt dålig fort.. För några dagar sedan fick hon somna för gott och eftersom läkarna hade sagt att det inte skulle vända så säger jag tack och lov för att det äntligen hände. Ingen ska behöva ha det så som hon hade sista tiden, jag tycker det är läskigt egoistiskt att önska sig att sina sjuka anhöriga hänger kvar en liten stund till bara för sin egen skull..

 

 

Vi ses i Nangijala.

ANNONS
Av Marlie - 14 februari 2011 21:44

Ibland är jag arg. Arg på allt. Arg på inget. Imorse var en sån morgon.. Jag var arg, ledsen och förbannat på ALLT. Mitt humör var hemskt och ingenting hjälpte för att stoppa det.. Ibland undrar jag vad som flyger i mig, jag blir så fundersam på vad som egentligen kan hända med en utan att man kan påverka det och utan att man egentligen vet varför.. Men en sak kan jag lova, imorse hade jag verkligen inte velat vara gift med mig. 


Det var ingen så kallad "alla-hjärtans-dag-stämning" här hemma imorse inte, snarare tvärtom. Stackars Mattias! Stackars Saga! 


Och på tal om alla hjärtans dag.. Det är en dag jag aldrig har förstått mig på och kommer nog aldrig göra, det är så.. överdrivet? överskattat? Ja jag vet inte, välj själv! En av mina kloka vänner hade dock en bra tanke om den här dagen, hon menar på att det är en ganska fin dag som påminner oss om att stanna upp och mjuta lite av kärleken runt omkring oss, stanna upp och visa att vi faktiskt älskar, för det är barnsligt lätt att ta någon för givet och glömma bort den fina kärleken i en stressig vardag och jag tänker absolut inte säga emot min vän, men jag tänker heller inte ändra syn på just "alla hjärtans dag".

ANNONS
Av Marlie - 4 februari 2011 22:01

Det är riktigt tungt just nu. Jag får inte ihop det. Vår vardag är bokstavligt talat skit! Jag är slut.


Det känns som jag släpar omkring på ungefär ett ton dåligt samvete och jag klarar det snart inte mer. Jag vet att livet som förälder är en ständig balansgång, ett oavbrutet experiment och ibland ett riktigt virrvarr av känslor! Jag vill inte påstå att det det är svårt att vara föräldrar, egentligen är det en ganska enkel roll att vara mamma och jag älskar det mer än mycket annat. Konsten är att få ihop rollerna, för man är sällan bara mamma. Det krävs att man ska vara så mycket mer, att man ska räcka till på fler håll.


Jag har precis insett en sak, jag räcker inte till. Jag har för få timmar, en arm för lite och ett stor kaos inombords. Det går utför. Jag har stannat upp i livet och försöker njuta mer, jag försöker vara mindre krävande än vad jag en gång varit. Jag har insett att en smula damm eller lite oreda inte gör att världen går under. Men jag blir väldigt stressad av det! Jag har lärt mig att Sagas strumpor inte behöver matcha tröjan perfekt, eller att mössan och vantarna måste ha samma färg. Men jag gillar det bäst så!


Jag är en perfektionist utan dess like när det kommer till många områden och det är ingenting att vara stolt över, jag hatar det och kan i mellan åt kämpa riktigt ordentligt med mig själv, utan att någon ens vet om det. Det viktigaste är inte hur det ser ut, det är hur det känns. Och nu känns väldigt mycket dåligt. Jag stressar på morgonen, jag skyndar på Saga med allt varje morgonen. Jag stressar efter jobbet, hem till mamma för att hämta en dotter som aldrig vill bli hämtad, vi blir osams och skyndar hem för somliga dagar slänga ihop en middag på två röda för att Saga är så hungrig och ledsen eller om hon redan ätit så behöver jag slänga ihop mat till mig & Mattias samtidigt som hon gör allt för min uppmärksamhet. Vi hinner knappt äta klart innan det är dags för kvällsrutinerna (som för tillfället inte existerar här hemma), vi stressar runt för att hon ska komma i säng i så skapligt tid som möjligt. Jag hinner inte med min egen dotter, jag hinner inte njuta av henne. Just nu hinner jag bara uppfostra, tillrättavisa och samtidigt hålla ihop mig själv. Ikväll håller jag inte ihop, tårarna rinner och jag känner mig så maktlös. Jag känner mig knappt som en mamma för tillfället och en bra mamma är det sista jag är just nu. 


Jag behöver hitta rutiner och vårt sätt på att få det att gå ihop, men jag vet inte hur. Det går hela tiden åt fel håll och det äter upp mig inifrån. 

 


Av Marlie - 31 december 2010 19:10

Idag rasade jag för en stund, det krävdes ett ynka jävla sms och ett telefonsamtal för att hacka sönder mitt hjärta och min mamma-känsla. Det gör SÅ ont i mig och jag vet inte riktigt hur man handterar en sån här sak, just nu finns det uppenbart ett stort, jävligt stort problem. Och det ska hända någonting, snart.. Väldigt snart!

 

Jag är sårad och det här känns förjävligt.

 



Av Marlie - 30 november 2010 20:24


`om anders braskar skall julen slaska´


Jag säger NEJ på den. Jag vill ha en vit jul. Gubben som plogar på jobbet påstår att vi kan vänta en grön jul - jag vägrar. Tomten, jag vill ha en riktigt jul. En sån som man har när man är liten.. Och en riktigt jul innefattar snö, i massor.

Av Marlie - 20 september 2010 20:32

Jag har fastnat framför Agenda special på ettan och jag känner verkligen hur vuxenpoängen rasslar in. Jag vet inte vad eller varför - men jag bryr mig tydligen helt plötsligt. 


Jag tycker någonting, jag tänker någonting och har faktiskt en åsikt. Det är dock ingenting jag skulle dela med mig av i bloggen, här och nu. Möjligtvis längre fram, när allting lagt sig en aning.


Nu är det fyra år till nästa gång, men egentligen vill jag ha ialla fall en sex-åtta år mellan valen. På fyra år hinner dom tänka och lova, men inte fullfölja.

Av Marlie - 19 september 2010 21:43

.. som betyder mer än ord kan beskriva. Det här är en vän jag aldrig någonsin skulle kunna förlora och under en kort tid har det varit precis som om att någon hade placerat Kinesiska muren mellan oss, och det är fan inte okej. Det har hänt en gång nu, och aldrig igen. Aldrig, aldrig, aldrig!


Nu undrar säkert många vad som kan komma imellan två väldigt nära vänner och det krävs egentligen ingening för att det ska bli tokig.


Jag fattade ett beslut i mitt liv, som hon inte bara gillade och jag visste precis vad hon tyckte och tänkte om det och det gjorde mig rädd. Jag blev rädd för att berätta hela sanningen för henne. Det är så galet fel! Jag tycker om att hon alltid säger sanningen om hur hon tänker och tycker, men den här gången vågade jag inte fejsa det. Många skulle nog kalla det fegt, och såhär i efterhand gör jag också det.


Och under den här tiden har min fina vän haft det allt annat än bra, det har varit en väldigt tung och jobbig tid för henne och jag känner imellan åt att jag inte gjort tillräckligt. Jag känner inte att jag funnits där så mycket som hon behövde.Men jag tror att vi har lyckats ta igen det mesta sista dagarna och det känns bra.


Aldrig igen!


En sak som är väldigt klar - jag saknar henne!

Av Marlie - 26 augusti 2010 22:05

Jag skrev ett brev. Jag skrev rakt från hjärtat och i samma sekund som jag gav det till den berörda personen förändras allting.

 

Jag satt för en stund naken och blottad i min egen soffa, visste varken ut eller in. Hade ingen plan B, hade ingenting att säga och visste inte riktigt vad jag förväntade mig. Det var en läskig stund, ett konstigt ögonblick som rörde om mig tillvaro, ännu lite mer än vad jag trodde var möjligt. Att jag vågade ge det där brevet, att jag vågade ge hela mig själv förändrade hela mitt liv. Det förändrade allting.

 

Jag hade tänkt, känt, drömt och planerat länge i mitt huvud. Jag visste vad jag ville, jag hade haft många djupa samtal med mig själv som alltid slutade på samma sätt. Jag visste hur jag ville leva. Men, det läskigt är .. Jag hade ingen aning om hur du ville leva, jag hade ingen aning om hur du kände. Jag var rädd att göra bort mig för alltid men jag ångrar hellre det jag testat och gjort, än det jag inte vågade testa. Jag testar hellre och får ett rått och kallt nej än går omkring och spekulerar och undrar för all framtid.

 

Idag kan jag säga att det där brevet är bland det bästa och finaste jag gett till någon människa. Jag lyckades beröra, jag lyckades förmedla, jag lyckades göra mig hörd och förstådd. Jag fick allt och lite till tillbaka.

 

Jag är så otroligt kär i mitt underbara M. Det här är äkta, det finns där. Vi har absolut saker att jobba på, men det kommer gå. Vi är medvetna om vad vi behöver bli bättre på men nu äntligen står vi på samma planhalva igen och tänker lika dant. Jag vet, han vet, vi vet att det är vi, för alltid.

 

 

marlie hallberg hjärta mattias hallberg

Om mig och bloggen

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2016
>>>

Nyaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Läsvärda bloggar

Hur många läser bloggen?

Följ bloggen

Följ den nakna sanningen om mitt liv med Blogkeen
Följ den nakna sanningen om mitt liv med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se